Anton Hedman är en av SHL:s tuffaste spelare och knappast blyg att använda kroppen i spelet.
Så har han alltid varit.
Fysisk. Stark. Orädd.
Tre ord, och egenskaper, som var betydelsefulla redan när han som 18-åring tog den udda hockeyvägen till den kanadensiska juniorligan.
Efter gymnasiet packade han sin bagagekoffert och drog till andra sidan av Atlanten, något ovanligt på den tiden.
– Jag draftades av Boston Bruins och klubben ville att jag skulle spela juniorhockey i Nordamerika. Då var vi bara åtta-tio spelare som spelade i den kanadensiska juniorligan. Vi var den första svängen svenskar där.
Hedman trivdes genast.
Han bodde hos engagerade värdfamiljer och gillade kulturen i Kanada.
Och på isen passade den fysiska hockeyn honom väldigt bra.
– Om folk tycker att jag spelar på gränsen nu skulle de sett mig på den tiden. Det var hårt och tufft, och jag blev uppskattad eftersom att jag, som europé hade den spelstilen. Man fick lära sig att försvara sig själv på isen, säger Hedman om hockeylivet i Ontario.
– Innan spelade jag J20-hockey på Hovet med bara föräldrar på läktaren. I Kanada är juniorhockeyn jäkligt stor och vi hade mer eller mindre en SHL-publik på läktarna. Det var en jättecool omställning, fortsätter Hedman.
Men efter två år var äventyret i Nordamerika över, trots att Hedman ville stanna.
– Jag hade haft en diskussion med Boston om att spela i AHL. Men i samma veva bytte klubben ledning och jag fick beskedet att det inte fanns någon plats för mig.
Då blickade Hedman mot Sverige igen.
De efterföljande åren spelade han i en rad klubbar; Västerås, Almtuna, Hammarby, Växjö, Modo, Luleå och Färjestad.
– Ja, man har varit runt en del, konstaterar Hedman som förra säsongen spelade i Örebro.
– Även om det var upp och ner för laget spelade jag en bra hockey hela året. Jag hade en av mina bästa säsonger i karriären i Örebro.
Men det är först nu, i Djurgården, som Hedman har kommit till rätt plats.
Han har hittat hem.
– Det är en speciell känsla att komma hem och spela i Djurgården. Jag har alltid velat spela här, men av olika anledningar har det inte blivit så tidigare i karriären. Men nu var tajmingen rätt och ingen är gladare än jag.
– Jag har växt upp med Djurgården, sprungit runt i Globen som grabb och även spelat hockey i pojk- och juniorlagen, fortsätter Hedman som fyllde 33 år i maj.
Har karriären blivit som du tänkt dig?
– Man är väl aldrig riktigt nöjd. Men jag vill tro att jag har mina bäst år framför mig. Jag har varit en ”late bloomer” och litar mycket på mitt spel.
Det är ett SM-guld som saknas?
– Ja! Ett SM-guld vill jag ha. Man säger alltid att man vill vinna, men alla år har olika förutsättningar och ibland kanske inte guld är rimligt. Men det är det verkligen nu. Det här är ett sånt år där alla pusselbitar kan falla på plats. Ett SM-guld med Djurgården är en dröm.
Det fysiska spelet från den kanadensiska juniorligan har Hedman också tagit med sig tillbaka till Sverige.
Under sina nio SHL-säsonger har han målats upp som en tuffing och skapat rubriker.
Några av rubrikerna har varit mörka och påverkat honom negativt – eller?
– Nej, positivt, utbrister Hedman.
Sedan utvecklar han:
– När det var som värst och media skrev som mest om min spelstil, försökte jag spela lite på det. Då fick motståndarna extra respekt för mig och de är mer försiktiga. Jag får inte lika många tjuvsmällar och kan då få någon sekund extra med pucken.
Hedman betonar dock att han aldrig tacklar med avsikt att skada och försöker hålla sig till regelverket.
– Sedan har jag många andra uppsidor också, framför allt i offensiven. Jag är bra och stark runt buren och längs sargerna. Jag försöker sticka ut där, avslutar han.
SNABBFRÅGOR TILL ANTON HEDMAN
Vad väljer du mellan en regelrätt, stenhård bröstvärmare på en motspelare eller en andraassist?
– En andraasisst. Poäng är poäng och bröstvärmarna kommer ändå.
Slagskott eller handledare?
– Handledare.
VM-guld eller SM-guld?
– Just nu är det SM-guld. Ett VM-guld kanske är större, men det är svårare att vinna SM-guld. Resan dit är längre.
Vad hade du blivit om du inte var hockeyspelare?
– Kock, kanske. Jag gillar matlagning. Jag lägger mycket tid och pengar på mat, alltid bra råvaror. Det blir mycket från det italienska köket.
Bästa hockeyupplevelsen?
– Det var finalen mot Skellefteå när jag spelade i Luleå. Jag vill uppleva en final igen. Jag var på plats i Globen i match sex mot Frölunda. Tyvärr blev inte resultatet som jag hade hoppats, men inramningen och allt var speciellt. Det vore hur häftigt som helst att gå hela vägen med Djurgården med fansen i ryggen. Det är det jag tänker på när sommarpassen är tuffa.
Beskriv ditt drömscenario för nästa säsong?
– Att avgöra final sju i Globen på ett friläge i förlängning.
Främsta egenskap på isen?
– Skydda pucken.
LÄS MER OM VÅRA NYFÖRVÄRV:
