Ottosson - ett liv i Djurgårdens tjänst

Publicerad: 3 min läsning

Kristofer Ottosson avslutar en helt unik hockeykarriär där han med undantag av två säsonger spenderat hela sitt liv i Djurgården. Han kom till klubben redan som liten knatte och tog sina första stapplande skär i Djurgårdens hockeyskola på tidigt 80-tal. Han gick sedan hela vägen genom pojklagen till juniorlagen och var en av klubbens mest lovande juniorer under tidigt 90-tal, ständigt juniorlandslagsuttagen där han var med och tog ett silver och ett brons i JVM för Sverige. Men övergången från framgångsrik junior till senior blev inte smärtfri, och de första tre säsongerna med A-lagskontrakt fick Ottosson mest sitta på Djurgårdens bänk med sporadiska lån till Division 1-klubbar.

Ottosson tog därför beslutet att kliva ned ett snäpp i systemet, han skrev på ett kontrakt som 21-åring med Huddinge IK som tränades av Djurgårdens f.d. stortränare Lasse Falk. Där fick han det förtroende han behövde för att utvecklas och blev en ledande spelare i laget under sina två säsonger. Djurgården höll ett öga på Ottosson hela tiden, han fick bland annat hoppa in i en match för DIF i den nystartade Europaligan under 1998-99, och efter den säsongen tog han på nytt klivet upp till Elitserien.

Han var kanske inte det mest omtalade nyförvärvet inför säsongen – men det blev han snabbt. Den femte Elitserieomgången i derbyt mot AIK var Kristofer Ottossons show, han gjorde hela fyra mål i en 6-1-utklassning. Efter det genombrottet rullade säsongen bara på för Ottosson. I det nya torpedsystemet ingick han i superfemman: Daniel Tjärnqvist som libero, Ottosson och Mikael Johansson som halvor, med Espen Knutsen och Musse Håkanson som torpeder. Ottosson stänkte in 25 mål när Djurgården vann serien, och succén fortsatte i slutspelet där Ottosson gjorde det matchvinnande målet i den sjunde avgörande kvartsfinalen mot Färjestad där Djurgården gick hela vägen till SM-guldet.

Följande säsong vann Ottosson den interna poängligan i Elitserien på vägen mot det andra raka SM-guldet. Han blev också uttagen till VM med där det blev en bronspeng för Tre Kronor. Efter succén blev han draftad av New York Islanders, men valde till skillnad från många andra i guldlagen att inte falla för NHL:s locktoner.

När Djurgården lämnade torpedsystemet bakom sig med Hardy Nilsson och Mats Waltins uttåg fick Ottosson en mindre offensiv roll och omgivning, och han växte ut till en av Elitseriens nyttigaste tvåvägscentrar. Han fick oftast centra i förstakedjan, som 2002-03 med Fredrik Bremberg och Mathias Tjärnqvist, och under de sista säsongerna mellan Jimmie Ölvestad och Marcus Nilson. Han fick sånär uppleva ett tredje SM-guld 2010, i den historiskt jämna SM-finalen mot HV71 där fem av sex matcher gick till sudden death.

Totalt blev det 17 A-lagssäsonger i Djurgården, 723 grundseriematcher och 101 slutspelsmatcher i DIF-tröjan samt till det flertal junior- och pojklagssäsongerna i klubben. Bilden av Kristofer Ottosson som den ultimata lagspelaren både på och vid sidan av isen kommer aldrig glömmas av Djurgårdssupportrarna.

Daniel Uhlin