• Huvudsponsorer

Tisdag Tis 6 Mars Mar
Torsdag Tor 8 Mars Mar
Lördag Lör 10 Mars Mar
Söndag Sön 18 Mars Mar
Tisdag Tis 20 Mars Mar
Torsdag Tor 22 Mars Mar
Lördag Lör 24 Mars Mar
Måndag Mån 26 Mars Mar
Tisdag Tis 3 April Apr
Torsdag Tor 5 April Apr
Lördag Lör 7 April Apr
Måndag Mån 9 April Apr
Onsdag Ons 11 April Apr
Fredag Fre 13 April Apr
Lördag Lör 15 September Sep
Torsdag Tor 20 September Sep
Lördag Lör 22 September Sep
Torsdag Tor 27 September Sep
Lördag Lör 29 September Sep
Torsdag Tor 4 Oktober Okt
Lördag Lör 6 Oktober Okt
Lördag Lör 13 Oktober Okt
Torsdag Tor 18 Oktober Okt
Lördag Lör 20 Oktober Okt
Onsdag Ons 24 Oktober Okt
Lördag Lör 27 Oktober Okt
Tisdag Tis 30 Oktober Okt
Torsdag Tor 1 November Nov

1970-1979

Knackigare spel och "framgångstorka"

Under storhetstiden hade DIF ständigt 8-9 spelare i landslaget "Tre Kronor", och resten av truppen höll också god landslagsklass. Men någon gång brukar det komma en reaktion på framgångar, så även för Djurgården. Efter en "ny typ" av ishockey som fick motståndarna att darra av rädsla, kom man dock underfund med hemligheten och snart var konkurrenterna i fatt. Det blev till och med så illa att DIF fick lämna högsta serien ett tag (1976), vilket skulle visa sig vara gott för föreningen, sett på lite sikt. Efter guldet 1963 skulle DIF få vänta hela 20 år tills man nästa gång skulle få uppleva samma känsla.

DIF ned i Division 1

Efter den massiva dominansen på 50- och 60-talet blev 70-talet rent ut sagt bedrövligt. Faktum är att man aldrig ens var i närheten av ett SM-guld under hela denna period. Det närmaste man kom var finalplatsen 1979 och säsongen 1971/72 kom man på en andra plats i allsvenskan men bara femma i slutspelet.

Inför säsongen 1975/76 beslöt Svenska Ishockeyförbundet att ändra om seriesystemet rejält. Istället för att ha två serier - en sydlig och en nordlig - slogs dessa ihop till Elitserien. 10 lag spelade i 36 omgångar varav de fyra främsta gick vidare till slutspel (semifinal och final). För lag 5-8 var säsongen slut medan lag 9 och 10 degraderades med automatik.

Denna nyordning visade sig till en början inte alls passa DIF, utan laget åkte ur redan första säsongen som Elitserien spelades. Laget kom på en niondeplats och därmed var 28 års högsta serietradition bruten, och några befarade att DIF skulle få harva i ettan under lång tid framöver. Men, icke! Den dåvarande hockeyordföranden - Ulf Adelsohn - drog nämligen igång en särskild kampanj som syftade till att förmå Djurgården att omedelbart avancera till Elitserien. Efter ett stenhårt arbete och god hjälp av bl a Mille Schmidt, John Lindgren Jr, Kisa Magnusson och Ulf Elfving lyckades kampanjen.

Djurgården, som tränades av "Tjalle" Mild, stod nämligen inte bara som seriesegrare i Division 1 östra utan även i Kvalserien till Elitserien. DIF:s återkomst till hockeysocieteten var ett faktum och tillvaron i "gärdsgårdsserien" blev alltså högst tillfällig.

Ny ordförande med stora visioner

I samband med den DIF-främjande kampanjen blev Ulf Adelsohn finansborgarråd i Stockholms Stadshus, och lämnade därför sin ordförandepost i DIF Hockey. Mannen som tog över rodret var Bengt Broberg och han blev en mycket omtalad ordförande (se härom nedan). Elaka tungor menar än idag att han drabbades av storhetsvansinne.

Inför comebacken i Elitserien 1977/78 värvade DIF stort. Etablerade spelare som Bo Berglund och Håkan Dahllöf skrev på för klubben. Värvningarna till trots så kom man bara åtta i serien, vilket innebar att satsningarna inför säsongen 78/79 blev än värre. En ny tränare i Eilert Garvis Mättää värvades, liksom även backkämpen Mats Waltin, skicklige centern Håkan Eriksson och eleganten Anders Kallur. Och, den här gången gav satsningarna resultat. Tredjeplatsen i serien räckte för avancemang till slutspelet men i finalen mot MoDo faller DIF med 2-1 i matcher.