Slutet av oktober och Olle Alsing har precis genomfört ett hårt träningspass när vi sätter oss på Hovets läktare.

Han ligger tvåa i backarnas poängliga i SHL och har tagit rekordsnabba kliv mot toppen.

Men vi bläddrar tillbaka till där allt började.

Almtuna i Uppsala.

Han spelade i 96-kullen som var framgångsrika, bland de bästa i Sverige under ungdomstiden. Men när det var dags att börja på gymnasiet sökte han både till Djurgården, Frölunda och Brynäs – men fick avslag från alla.

I stället blev Alsing kvar i Almtuna, något han själv beskriver som en bra utvecklingsmiljö och gjorde det så bra att han fick kliva rakt upp till hockeyallsvenskan från J18-laget.

Redan som 17-åring hade han spelat till sig en ordinarie tröja i Almtuna och blev senare reserv i JVM-laget.

– Jag hade stora förhoppningar om att komma med i JVM-truppen. Det hade gått bra i hockeyallsvenskan. Dessutom fick JVM-laget två offensiva backar skadade och jag höll tummarna. Men telefonen ringde aldrig, berättar Alsing, som senare kom att lära sig varför han inte ska ha förväntningar.

Han trodde också att han skulle bli draftad av en NHL-klubb, men så blev det inte heller.

– Inget JVM, ingen draft. Det var saker jag hade sett fram emot. Innerst inne vill man så mycket, men i dag har jag lärt mig att inte ha förväntningar.

På vilket sätt hanterar du den lärdomen?

– Om någon pratar positivt om mig och min framtid, eller saker som kanske kan inträffa, försöker jag att inte ta in i det, utan bara leva i nuet.

Inför säsongen 2016/2017 värvades Alsing till Leksand. Egentligen var det tänkt att han skulle spela i hockeyallsvenskan, men Leksand svarade för en mirakelsäsong och gick upp till SHL, något få – om ens någon – trodde.

– Då blev jag niondeback och fick sitta mest på läktaren inledningsvis. Men till slut sa jag till Perra Johnson (dåvarande tränaren) att jag var redo om han ville spela mig. Efter det fick jag spela, resten av säsongen, även om det var begränsat med istid. Men jag tycker inte att jag var speciellt redo för SHL, allt hade gått så fort, erkänner Alsing.

Leksand åkte ur SHL samma år och Alsing fick då en betydligt större roll i klubben i hockeyallsvenskan. Han fick stort förtroende och var lagets poängbäste back inledningsvis.

Då kom belöningen i form av ett kontrakt med Djurgården.

Han undertecknade det tidigt på säsongen, runt julen 2017.

– Det var en dröm, jag har alltid velat spela i Djurgården. Klubben jag hejat på sedan barnsben, säger Alsing, som dock kan konstatera att allt inte var frid och fröjd efter den milstolpen.

– Jag skrev kontraktet på en onsdag och på torsdagen var nyheten ute på nätet. Jag fattade ingenting, jag hade inte sagt det till någon. Det var tråkigt. Det är inget problem för spelarna i laget, de var bara glada för min skull, men jag fick höra mycket utifrån.

Efter att han skrivit på för Djurgården gick det sämre och sämre på isen.

– Det gick bra i grundserien, men sedan kom kvalet mot Oskarshamn, Timrå och Mora. Jag hade inget självförtroende och var bara rädd för att inte göra misstag eftersom det var bara det som folk letade efter. Ett misstag och man blev halshuggen på sociala medier. Det var en jobbig tid.

Säsongen tog slut efter kvalförlust mot Mora och Alsing hade varit bänkad stundvis i kvalspelet.

Det var med ett stukat självförtroende han flyttade till Stockholm.

– Ingen trodde på mig. Experter trodde att jag skulle vara största floppen i SHL och skulle bli utlånad till Almtuna redan innan säsongen var i gång. Det fick man höra, men det blev en morot, säger Alsing och fortsätter:

– Men när jag väl kom in i omklädningsrummet och pratade med tränare och spelare, kände jag ett förtroende direkt. Det kändes också jäkligt bra när jag fick spela med Tom Nilsson i andra backpar redan på första isträningen. Då kände jag verkligen att jag skulle ta chansen, spela mitt spel och inte säga förlåt till någon.

Redan första säsongen i Djurgården fick Alsing ett genombrott och skickade en puck upp i näsan på alla ”experter” genom att vinna plus/minus-ligan i hela SHL.

Just nu är han en av ligans bästa backar och ligger tvåa i backarnas poängliga.

– Det är svårt att förstå det. Det har bara varit en dröm tidigare då jag tänkt att det vore ballt och vara en etablerad SHL-back. Jag är sjukt stolt över mig själv, men vill också säga tack till Djurgården och tränarna. Det har inte bara varit min förtjänst att det gått bra.

Till slut fick Alsing också sätta pennan på ett NHL-kontrakt.

I slutspelet förra säsongen kritade han på för Ottawa Senators, något han valde att hålla i största hemlighet.

– Det var bara jag, min agent och Jocke Eriksson som visste. Jag berättade inte för kompisar, eller ens mina föräldrar, på över en månad. Det var ju under slutspelet och jag ville ha fokus på det.

– Jag skev på, skickade iväg kontraktet och sedan släppte jag det. Jag sa till klubben att vi hörs till sommaren, jag fokuserar på slutspelet nu och sedan tänkte jag inte alls på NHL, fortsätter Alsing.

Vad sa dina föräldrar när du senare avslöjade nyheten?

– Det blev jätteglada och stolta förstås. Och lite frustrerade över att jag inte hade sagt något. Jag gömde faktiskt kontraktet i lägenheten när de hälsade på.

Med tanke på att du inte vågat ta ut saker i förskott – hur kändes det när NHL-kontraktet blev verklighet?

– Det var inte värsta grejen. Även om det är det, egentligen. Men jag har inte gjort något där borta ännu. Det är bara en signatur på ett papper och jag har inte bevisat någonting. Just nu är det bara ett kontrakt, säger Alsing som också hade ett krav på NHL-klubbarna:

Att han skulle spela ett år till i SHL.

– Vissa klubbar gick inte med på det och ville att jag skulle spela i AHL. Men Ottawa gick med på det och det är jag tacksam över. Det känns nu som att jag gjort rätt val också.

Var det inte svårt att ställa ett sådant krav?

– Jag hade köpt lägenhet i Stockholm, har alla mina polare här och trivs bra i stan. Man får inte glömma bort glädjen. Visst, man måste sträva framåt, men man måste också ha kul och må bra. Jag mår bra i Stockholm och Djurgården.

Var det någon NHL-klubb du tvingades säga nej till?

– Ja jag var på några möten med klubbar, men hade alla sagt att jag skulle åka över, då hade det varit ett dilemma. Skulle jag tacka nej då? Då hade det blivit svårt. Nu blev det enkelt med Ottawa, avslutar Alsing.