Plusporträttet | Nichlas Falk: "Är något fint att vara djurgårdare"

26 september 2021 15:00
Plusporträttet

Han har kommit hem till Hovet. Hem för att uppfylla ett personligt mål och för att åter göra Djurgården till järnkaminer. I det allra första Plusporträttet möter vi Nichlas Falk i en stor och öppen intervju om kamratskap, guld, familj och Stockholms stolthets arv som vinnare.


Det är fredag eftermiddag och hösten ligger i luften. Klockan har nästan slagit 17 och Nichlas Falk har precis avrundat dagens ispass med laget. Nu väntar bilresa hem till familjen för något så ovanligt som en spelfri helg.

Det senaste dygnet har annars varit intensivt. Samling tidigt torsdag förmiddag, tågresa 60 mil söderut, match i Malmö och dagen därpå tåget hem för att avsluta med ett träningspass på Hovets is. Att hockeysäsongen är igång märks av på arbetsdagarna.

– Ja, det blir långa dagar. Och då är det tråkigt när man inte får ut något av det, som igår. Men det krävs att man fortsätter att arbeta, säger Nichlas dagen efter 2-3-förlusten mot Malmö.

50-åringen är tillbaka på platsen där han en gång blev en levande legend. Men även om Nichlas Falk lämnade Djurgården är frågan om Djurgården någonsin lämnade Nichlas Falk. Baserat på huvudpersonens sätt att tala om, minnas tillbaka till och leva i symbios med föreningen står det snabbt klart att Stockholms stolthet alltid varit en konstant del av hans vardag.

– Jag har Djurgården att tacka för i stort sett hela min hockeykarriär. Tack vare dem fick jag spela i landslaget, vinna VM-guld och så klart SM-guld.. Det är svårt att beskriva allt det där, det känns bara väldigt drömmigt...

En spelarkarriär formad av kamratskap och SM-guld

Vi färdas bakåt i tiden. 2021 har blivit till 1995, och en 50-årig hockeypensionär har förvandlats till en ungdomlig 24-åring. Det är vid den här tidpunkten som Nichlas Falk tar steget som för evigt kom att prägla både hans och till stora delar även Djurgårdens framtid.

Efter en hockeyuppväxt i moderklubben Huddinge hör Tommy Boustedt, då i Djurgården, av sig. Tränaren har sett något alldeles extra i en talangfull center som under sju år i Division 1 svarat för 192 poäng på 236 matcher. Boustedt ställer frågan som Nichlas drömt om sedan barnsben, “Vill du komma till Djurgården?”. Svaret blir ja och flytten till Hovet är ett faktum.

– Det som jag direkt märkte var en oerhörd skillnad storleksmässigt. Huddinge var på den tiden ändå en ganska stor spelare i HockeyAllsvenskan. Eller ja, division 1 som det hette då. Att komma till Djurgården gjorde att allting tredubblades i omfattning, just i hur mycket det betydde för människor och hela den biten, berättar Falk och tar en paus medan han söker de rätta orden.

– Min dröm med hockeyn gick ju på många sätt i uppfyllelse genom att få skriva på för Djurgår’n. Sen så måste jag bevisligen ha gjort någonting rätt bra, i och med att jag fick vara kvar under alla de där åren.

Att Nichlas Falk gjorde många saker väldigt bra i Djurgården är en sällsynt underdrift. Över en period av 16 år var centern med om att ta Stockholms stolthet från en position i mitten av tabellen med kvartsfinaluttåg till forna glansdagar. Och det började tidigt, redan under sin tredje säsong nådde Nichlas SM-final med Djurgården. Även om just det året slutade i förlust var det början på något stort.

Våren 2000 kunde “Falken” tillsammans med lagkamrater och en hel huvudstad fira det första SM-guldet på nio år, och ett år senare var det dags igen. Djurgårdens två raka titlar innebar en ny era och guldlagen blev för evigt inskrivna i historieböckerna. 20 år senare är det dock inte bara resultaten och vinsterna som lever kvar hos Nichlas Falk. För honom är det istället människorna som var med, som tillsammans bildade band som sträckte sig långt bortom både is och omklädningsrum.

– Om man bortser från det sportsliga skulle jag framförallt säga att jag minns kamratskapen. Jag har fortfarande många vänner kvar från tiden som jag var aktiv spelare, vänskaper som kommer att vara livet ut, förklarar “Falken” och fortsätter;

– Så det som främst kommer upp för mig är kamratskapen, och i den kamratskapen kunde vi ha en väldigt hög kravställning på varandra. Det var det som gjorde oss så framgångsrika till slut. För det började lite knackigt under mina första år. Sen kom “Challe”, “Micke” Johansson, Espen och hela det där gänget och då tog det fart ordentligt för Djurgården som förening. För när jag ser tillbaka på höjdpunkterna från min karriär är det ju svårt att komma ifrån gulden som vi tog där två år i rad.

Mellan de båda guldåren pekar Nichlas även ut en stor rotation i spelartruppen, mycket på grund av de fina resultaten 1999/2000. Trots förändringarna i gruppen kunde Djurgården överkomma utmaningarna och vinna ett andra år i följd. Det i sig har “Falken” en tydlig förklaring till.

– Allt hängde ihop med hur vi var mot varandra, hur ärligt och tydligt allting var och hur vi pushade varandra att bli bättre. Att vi som lag kunde slussa iväg sju-åtta spelare var för att vi hade haft en vinnande miljö som gjorde att man utvecklades.

Nu spelade visserligen du närmast hela din karriär i samma klubb, men under dina år i Djurgården var du ju däremot en del av många olika lagbyggen. Är det ovanligt att ha den typen av sammanhållning som ni hade i det där guldgänget?

– Skillnaden då mot nu, även om vi hade en viss omsättning under just guldåren, skulle jag säga är att kärnan alltid blev kvar. Vi fick flera år på oss att växa samman. Nuförtiden är det mer ovanligt att ha så pass många kvar i en kärntrupp över en längre tid, och det kommer av flera anledningar.

Vet vad han värdesätter: "Min familj betyder allt för mig"

Samtalet löper vidare och tar sin riktning mot hur hockeyn har förändrats över åren. Nichlas i sin tur vill zooma ut och sätta det i perspektiv till samhällsutvecklingen i stort, som han menar speglar hockeyns förändring. Framförallt handlar det om utvecklad teknik, bättre organisationer och kort sagt större möjligheter.

– Om vi börjar utanför isen är det en väldig skillnad vad gäller vanlig media, sociala medier, att ha rätt material, att kunna resa och allting sånt. Killarna nu har större möjligheter, de har det bättre förspänt.

– Vad gäller själva hockeyn har det mer och mer blivit att det handlar om fart. Det går fort och man blir synad på minsta misstag, man är skör på ett annat sätt. Förut var det så att om någon gjorde ett misstag fanns det alltid någon annan där för att rätta till misstaget. Men nu börjar det komma tillbaka till att mer pulsera matcherna, få till ett eget spel och inte bara ta ett utan tre-fyra beslut under samma byte. Det glädjer mig att det är på väg tillbaka, för jag tror att hockeyn mår bra av det.

Även på den här sidan av den aktiva hockeykarriären brinner Nichlas Falk för den sportsliga utvecklingen. Han har dessutom alla chanser i världen att påverka den. För efter att centern hängt upp grillorna för gott våren 2011 dröjde det inte många månader innan han var tillbaka i båset - som tränare.

Först ut väntade ett uppdrag i Djurgårdens J20-lag. Tränarkarriären har därifrån tagit ordentlig fart med roller som huvudtränare i Huddinge, Almtuna och Södertälje SK. Den 26:e maj tidigare i år rullade så nyheten ut att Falk var hemma i Stockholms stolthet som ny assisterande tränare. Och scoutingen har det inte varit något fel på under perioden borta från Djurgården.

– Självklart har jag haft koll på hur det har gått och hur det har sett ut. Ett av mina mål som tränare har varit att komma tillbaka till Djurgår’n som just tränare, för jag vet hur fin föreningen är, poängterar Nichlas.

På Hovet har 50-åringen återförenats med bekanta ansikten som “Keller”, “Schumi”, Ölvestad och många fler. Nichlas är tydlig med att han känner att han kommer hem i och med tränaruppdraget i Djurgården. Föreningen är som hans andra familj, och mycket av hans liv kretsar kring skölden.

Samtidigt har “Falken” sin egen familj på hemmaplan. En plats och en miljö som han värdesätter högre än allting annat.

– Min familj betyder allt för mig, så min lediga tid spenderar jag helst där. Jag är väldigt mån om att mina barn har det bra och att min fru har det bra, säger Nichlas.

Tillsammans med hustrun Gunnela har han tre barn - samtliga med ett stort idrottsintresse. Sonen Adam spelar hockey, dottern Maja ägnar sig åt hästsport och för den yngsta dottern Alice är det handboll som gäller. Den här helgen spelar hon nästa SM-steg i Borlänge, och Nichlas kommer givetvis att följa det på något vis.

– Jag är alltid varit väldigt involverad i mina barns idrottande, kanske speciellt när de var yngre. Nu behövs jag inte lika mycket som taxi, istället är jag mera av en åskådare och försöker att vara stöttande. Min fru har hållit på med hästar i hela sitt liv, så hon stöttar vår dotter extra mycket i hennes satsning vad gäller hästbiten. För där är jag inte direkt jättevass haha!

Arvet ska vårdas: "Det är ju därifrån som vår kultur kommer"

En familj på hemmaplan, och en familj på jobbet. För när Nichlas Falk ser på Djurgårdens IF är det just de orden som han väljer att använda.

– Man kallar det för Djurgårdsfamiljen, och det är en rätt passande beskrivning. För det handlar om kamratskap och det handlar om att ha en gemensam nämnare. Både hockeyn och fotbollen, som man får säga är det största inom Djurgår’n, engagerar många människor och det är många som bryr sig om hur det går för föreningen. Jag är en av dessa. Det är svårt att sätta ord på, men det är något fint med att vara djurgårdare.

Du berättade tidigare hur ditt mål som tränare varit att komma hem till Djurgården. Har du själv trott att det skulle bli verklighet?

– Det är ju inte så att jag har gått runt och tänkt att “det här kommer att ske”. Nej, den känslan har jag inte haft. Däremot har jag alltid sneglat på Djurgården när det varit dags för tränarbyten och såna grejer. Självklart har jag haft målet att ta mig hit, och nu är jag här. Men jag är inte nöjd bara för det, svarar “Falken” och fortsätter med ett påtagligt målmedvetet röstläge;

– Vi ska se till att bli ett vinnande lag. Djurgården ska vara ett lag som är med och aspirerar på SM-guld i år efter år efter år efter år.

Ord som kommer från en man som själv varit med och som vunnit det mesta. Samtidigt även en man som åter vill se Djurgården överst på tronen.

– Det är ju därifrån som vår kultur kommer. Vi har en videosnutt som vi använt inom laget en del under sommaren, den avslutas med något i stil med “vår historia är våra framgångar”. Vi har en historia som ingen kan ta ifrån oss, och det gäller att bevara det, resonerar “Falken”.

Han är den assisterande tränaren som kommit hem till Hovet för att sluta en cirkel och än mera skriva nya kapitel. Efter 16 säsonger, 751 matcher, två SM-guld och nummer 16 i taket är framtiden det som hägrar för Nichlas Falk. Och enligt honom finns nyckeln till ny framgång inuti föreningens anrika väggar.

– Sättet som Djurgår’n vunnit sina guld på är samma sätt som Djurgår’n kommer att vinna sina framtida guld på. Vi ska vara järnkaminer och vi ska vara de kaxiga, stöddiga typerna från huvudstaden som kommer för att göra livet surt på bortaplan. Det är så som vi måste uppträda. Vi ska inte hålla på och snegla för mycket på vad andra pysslar med. För vi vet vad som är framgången för Djurgår’n, och det arvet ska vi vårda.