• Huvudsponsorer

Fredag Fre 25 Januari Jan
Lördag Lör 26 Januari Jan
Tisdag Tis 29 Januari Jan
Onsdag Ons 30 Januari Jan
Torsdag Tor 31 Januari Jan
Fredag Fre 1 Februari Feb
Lördag Lör 2 Februari Feb
Tisdag Tis 12 Februari Feb
Onsdag Ons 13 Februari Feb
Fredag Fre 15 Februari Feb
Lördag Lör 16 Februari Feb
Idag 17 Februari Feb
Onsdag Ons 20 Februari Feb
Lördag Lör 23 Februari Feb
Söndag Sön 24 Februari Feb
Tisdag Tis 26 Februari Feb
Torsdag Tor 28 Februari Feb
Lördag Lör 2 Mars Mar
Tisdag Tis 5 Mars Mar
Torsdag Tor 7 Mars Mar
Lördag Lör 9 Mars Mar
Tisdag Tis 12 Mars Mar
Torsdag Tor 14 Mars Mar

Old School Hockey: Ove Malmberg

23 juli 2011 08:00

Varje vecka presenterar vi före detta djurgårdsspelare. Artiklarna har publicerats i matchprogrammet men publiceras nu i sin helhet. I dag: Ove Malmberg.


Varje vecka under sommaren presenterar vi före detta djurgårdsspelare. Förkortade versioner har tidigare publicerats i matchprogrammet men artiklarna publiceras nu i sin helhet.

Med sex svenska mästerskap med Djurgården mellan åren 1957 och 1963 så kom backen Ove Malmberg att skriva in sig som en av Djurgårdens bästa och mest meriterade spelare genom alla tider. Idag lever 77-åriga Malmberg ett lugnt liv i Huddinge och han är oftare på besök i Björkängshallen för att se Huddinge spela division 2 hockey än han är på Hovet för att följa sitt Djurgården.

– Det är inte riktigt samma sak längre med hockeyn. Hockeyn i elitserien är för sterotyp för att jag ska tycka att det är kul. Sedan vet man knappt vilka som spelar i de olika lagen och från vilka länder spelarna kommer säger Malmberg och fortsätter; Så ska det väl vara nuförtiden men jag föredrar Huddinge som spelar i tvåan. Det är så där lagom allvarligt i division 2. Om förlorar eller vinner är inte så enormt viktigt.

Det står moderklubb IK Göta, Stockholm i Ove Malmbergs pressbetyg. Men det var inte där som hockeyn kom in i Malmbergs liv.
– Jag är uppväxt på Kungsholmen i Stockholm och på Kristinebergsskolan där jag gick hade vi en rektor som hette Edvin Widé. Han var en gammal olympier som tävlade mot bland andra Paavo Nurmi i löpning. Han och vår gymnastiklärare, som för övrigt hette Brundell, var vädigt sportintresserade och tyckte att vi skulle ha ett hockeylag på skolan.
– I min trappuppgång hemma så bodde (Åke) ?Proffesorn? Lundström som då var lite av vad Tommy Sandlin blev senare. ?Proffesorn? var ner och tränade oss ibland på Kristinebergs IP eftersom både Widé eller Brundell var väldigt vingliga på skridskorna. Vi startade i alla fall Kristinebergs IF där på skolan och vi åkte runt och spelade matcher mot andra skolor.

Även Hans ?Tjalle? Mild kommer väl från trakterna kring Kristinebergs IP?
– Jo, det gjorde han men ?Tjalle?, som var några år yngre än jag, gick inne på Kungsholmsskolan och spelade hockey med Karlbergs BK. Varför det var så vet jag faktiskt inte.
– Vi spelade fotboll ihop nere på ?Krillan? i Karlberg, ?KB? som vi kallades, under många år som juniorer och även i a-laget. Jag var fotbollsmålvakt faktiskt men jag var ju bara 1.75 lång så då vi gick upp i mittsvenskan, som motsvarade division 3, så genomskådade spelarna hur man skulle spela mot en kort målvakt och började slå höjdbollar på mig. Jag var ju aldrig direkt någon fotbollsmålvakt som stod och hoppa på mållinjen utan jag ville vara ute i straffområdet och springa. Så det blev en enkelmatch för det skickliga mittsvenska spelarna att överlista mig. Jag slutade med fotbollen då jag var 21 år.

Var du ofta som grabb och tittade på IK Götas storlag eftersom du kom att hamna där innan Djurgården?
– Nej, Göta spelade på Östermalms IP och vi åkte aldrig upp dit för att se på hockey. Vi var istället på Kristinebergs IP och titta på Karlberg som också var ganska bra då.

Hur hamnade du i Göta?
– Det var ?Proffesorn? Lundström som tog med mig till Götas juniorlag eftersom han själv var med och spelade i deras a-lag. Jag kom väl upp i Götas a-lag 1955 och året efter så kom jag med till OS i Cortina. Djurgårdsledaren Arne Grunander fick upp ögonen för mig och ?Calle? Lilja efter OS och värvade oss båda från Göta till Djurgården. Det var ju många djurgårdare, som exempelvis Gösta ?Lill-Lulle? Johansson och Bengt ?Bingen? Larsson som hade slutat där då.

Var din bror Jan Malmberg också aktuell för Djurgården?
– Nej, och han kom till Göta efter mig. ?Janne? är ju två år yngre än jag och visst spelade vi en hel del landbandy ihop på Kristinebergs IP som barn. Men vi har väl aldrig varit i samma lag så vi har haft nytta av varandra på det viset.
(Jan Malmberg spelade allsvensk hockey för både Nacka SK och Södertälje SK)

A-lagsdebuten i Göta?
– Vi var ju ett hissåkargäng då som åkte upp och ner mellan division 1 och division 2. Många av spelarna var ju riktigt duktiga som exempelvis målvakten Yngve Casslind och ?Calle? Lilja. Men min första match i Göta? nej, du den minns jag faktiskt inte.

Efter säsongen 1956/57 så lämnar alltså Ove Malmberg Östermalms IP och IK Göta för spel inne på Stockholms Stadion för Djurgården.
– Det blev en väldigt knepig övergång kan man väl säga. Dum som jag var så skrev jag på för Djurgården utan att meddela Göta. Gubbarna i Göta blev givetvis inte speciellt glada och bestämde att man skulle stänga av mig i fem sex matcher. Men det blev aldrig några problem mellan mig och spelarna i Göta trots att jag spelade för Djurgården.

Var det stor skillnad på jargongen i Djurgården och Göta?
– I Göta var det flera av spelarna som ganska dominanta och styrde laget. I Djurgården fanns ingenting utav det. Alla var nollställda då det gällde status mellan varandra och det har under alla år som jag spelat i Djurgården alltid varit så.

Var ?Lasse? Björn och ?Rolle? Stoltz redan ett backpar när du kom till Djurgården?
– ?Lasse? spelade ihop med ?Bertzan? (Bertz Zetterberg) i början innan han och ?Stoltzarn? började spela tillsammans. Något år efter att jag kommit till Djurgården så kom Eddie Wingren upp i truppen och vi spelade sedan ihop under tio säsonger.
– Jag var ju ganska skridsko och spelskicklig som back och ?Eddan? var ungefär som ?Lasse? Björn så vi kompletterade varandra riktigt bra. Det spelade egentligen ingen roll om jag spelade med ?Lasse? eller ?Eddan? eftersom vi kände varandra så pass bra och dom båda var ungefär likvärdiga i spelstilen.

Hade Djurgården andra träningsmöjligheter än Göta?
– O ja, Djurgården tränade på konstisen inne på stadion medans Göta oftast fick hålla till på en uppskottat plätt på Östermalms IP. Var det varmt ute så fick vi gå ut och springa i stället eftersom det inte var konstfruset på IP:n och isen smällte bort.

Du vann sex SM-guld under dina år i klubben. Vad ser du som den största anledningen till den här dominansen som Djurgården stod för under så många år?
– Vi var nästan bara stockholmare i laget. Det var bara ?Roffe? Berggren som kom uppifrån Skellefteå och senare även ?Lill-Stöveln? Öberg från Gävle som inte var härifrån. Jag tror att det är en fördel om alla är från samma ort så man får den rätta klubbkänslan. Precis som det borde vara mest leksingar i Leksand, sundsvallsbor i Timrå och så vidare. Samma tänkande som Djurgården verkar ha igen.

Vad kom Arne Grunander att betyda för Djurgårdens alla framgångar?
– Arne var ju verkligen en karasmatiskt ledare och en stor visionär. Han kunde väl inte hockey speciellt bra. Men med hjälp av annat hockeykunnigt folk i styrelsen så hade han som mål att göra Djurgården till Sveriges bästa lag, och han lyckades väl bra med det.
– Civilt jobbade som jurist eller något liknande. I alla fall så bekämpade han ekonomisk brottslighet i sitt yrke.

Arne Strömbergs roll i Djurgården under dina år i klubben?
– Yngve Karlsson hade slutat att spela i Djurgården något år innan jag kom till klubben och var nu tränare för laget. Men sedan kom Arne Strömberg in och tog över och ordanade till så vi fick ett spelsystem att spela efter. Det var ju något alldeles nytt för oss och jag kan inte säga annat än att Arne var en väldigt duktig tränare. Han hade förbundskaptenen Ed Riegle som mentor och föredömme, en som Arne lärde sig väldigt mycket utav.

Hur märktes skillnaden menar du?
– När Arne kom in i laget så blev det ordning på Tumba ha ha? Första åren i Djurgården så lydde inte Tumba utan han tog pucken och körde på. Men då Ed Riegle kom till landslaget och senare då även Arne Strömberg till Djurgården så pratade dom mycket med honom om att passa pucken. ? Om du spelar till Berggren eller Åke Rydberg före blå så kan dom ta in pucken i zonen och spela tillbaka den till dig. Då är du ju oftast fri och kan sätta dit pucken.
– I landslaget så spelade Tumba med ?Hogge? Nurmela och Hans ?Stor-Stövlen? Öberg. ?Hogge? var ju en väldigt stor teoretiker och kunda även ryta ifrån. ?Stöveln? var ju mer försynt men ett riktigt spelgeni. På landslagslägerna kunde man höra ?Hogge? skrika till Tumba ? Nu lyssnar du på ?Stövlen? och spelar som ha säger ha ha?

Vem är den mest underskattade spelare i Djurgården under dom år du spelade där?
– Åke Rydberg och Rolf Berggren var ju två av dom i alla fall. Men det fanns ingen avundsjuka mellan varandra inom laget. Ibland försökte massmedia måla upp en bild som inte fans.
– Det var ju så att landslagsledningen ville ha en speciell fördelning av landslagsspelare från olika lag. Då hamnade Berggren och Rydberg lite taskigt till och fick inte spela så mycket i landslaget.

Ove Malmberg spelade i Djurgården fram till 1966 då han var 33 år.
– Det fick räcka då. Jag hade inga planer på att spela i någon annan klubb. Fast visst fans det en del anbud både då och även tidigare, bland annat från Hammarby.

Under säsongen 1954/55 så debuterar Oven Malmberg i Tre Kronor. Han fick åka med landslaget till Göteborg för att spela mot Tyskland. Svenskarna vann matchen med 6-2 efter mål av Gösta Lill-Lulle? Johansson 2, Stig Tvilling, Bengt ?Bingen? Larsson, Sven Tumba och Hans ?Tjalle? Mild 1 var.
– Det var ju en konstig känsla att vara med i landslaget för första gången. Vi var ju flera som hade debuterat samtidigt. Det var jag, ?Nisse? Nilsson, ?Sura-Pelle? Pettersson och ?Lasse? Lundvall. Så det blev så att vi fyra höll ihop medan dom gamla gubbarna med ?Lasse? Björn, ?Bingen? Larsson, ?Lill-Lulle? Johansson och Tumba höll sig lite på sin kant.
– ?Sura-Pelle? var fortfarande back då så jag spelade i samma backpar som honom. ?Rolle? Stoltz var inte med i landslaget ännu så ?Lasse? Björn spelade tillsammans med Göte Almqvist uppe ifrån Skellefteå. Vi spelade en sån där dubbellandskamp mot tyskarna på Ullevi och vi vann båda matcherna med 6-2.

Totalt gjorde Ove Malmberg 33 A-landskamper. Men det blev bara deltagande i en stor turnering, OS 1956 i italienska Cortina.
– Det var väldigt stort att fått vara med i ett OS även om med dagens mått mätt inte är i närheten av lika välorganiserat och stort som nutidens spel. En episod som jag minns så här direkt var träningsmöjligheterna. Rinken låg ju i en en halvöppen hall där solen tittade in. Eftersom det var så varmt ute och solen gjorde så att isen smälte på hela ena långsidan så fick vi inte träna där inne. Herman Carlsson, Torsten Jöhnke och Folke ?Masen? Jansson var våra ledare och när vi inte kunde vara på is så drog ?Masen? med oss upp i bergen och tränade backträning på en alptopp istället. Följden blev ju att vi hade en fruktansvärd träningsvärk när det var dags för matcher.
– Vi slutade fyra och både ryssarna och amerikanerna var med. Jag kan än idag uppleva hur överraskad jag blev över hur bra ryssarna var och hur tufft och fult Kanada och USA spelade.

Ni alla hade ju jobb vid sidan av hockeyn, hur fungerade det med tre veckors ledighet för att spela hockey i ett OS?
– Jag hade en bra tjänst som vädergubbe inom SMHI då och dom var väldigt förstående. Så jag upplevde det aldrig som något problem att ta ledigt för att spela hockey. Jag kan inte dra mig till minnes att det skulle vara ett stort problem för någon i landslaget på den här tiden. Var man uttagen så såg man till att spela helt enkelt.

Din bästa landskamp?
– Vi hade utbytesmatcher mot bland annat Tjeckoslovakien varje år. En landskamp spelade vi i Plzen och dagen efter så skulle vi spela i Prag. Allt annat än storförlust räknades som en jätteskräll eftersom det var vanligt att tjeckerna vann mot oss med ganska stora siffror.
– Men den första dagen så förlorade vi med bara 2-3 efter att ?Sura? och ?Nisse? Nilsson gjort varsitt mål. Jag spelade ihop med Hans Svedberg från Skellefteå och vi fungerade riktigt bra ihop den matchen.

Efter karriären som spelare så var bland annat Ove Malmberg tränare för AIK!
– Jag hade TV-pucklaget under många år med bland andra ?Pelle? Lindbergh, Håkan Södergren, Thomas Eriksson och så vidare. Ett år sopade vi isen med alla lagen och vann ganska lätt hela turneringen. Samtidigt så var jag tränare för Djurgårdens juniorlag och även någon säsong i a-laget. I samband med dom här framgångarna med TV-pucken så ringde Curt Berglund, som då var ledare i AIK, och frågade om jag kunde tänka mig att träna AIK. Jag frågade först Curt om jag verkligen vågade ta ett tränarjobb i AIK då jag var så starkt förknippad med AIK.
– Varför ska du inte kunna ta det blev bara hans svar och på den vägen så stannade jag två år i AIK som tränare.

Var det ditt sista tränaruppdrag?
– Jag slutade efter det och jag var ju faktist fyrtiofem år då så jag kände att nu att nu får jag ägna min fritid åt fru och barn i stället. Just nu så är jag och min fru och jag uppe i Sälen för att plocka hjortron. Så nu njuter jag mest av livet som pensionär och tiden tillsammans med mina barnbarn, som jag självklart har lärt åka skridskor avslutar Ove Malmberg.