"Sjung en sång för Djurgården"

Det är fredagseftermiddag mittemellan jul och nyår och medans dom flesta av Stockholms invånare vilar upp sig efter alla julbestyr så har ett hundratal personer samlats utanför Stockholms stadion i väntan på dom bussar som i Järnkaminernas regi ska ta oss till Västerås. 

 

Prick klockan 14.30 så börjar bussarna rulla ut från stan och dagens värd i vår buss Micke hälsar alla välkomna. Micke har varit bussvärd flera gånger förut, både på fotbolls och hockeyresor. "På bortamatcher är man ju nästan mer taggad, då laddar man upp under så mycket längre period. Och man är beredd på att man kommer in och är kanske 1000 stycken i Västerås eller Läkerol arena och det är 7000 andra där som hatar oss."

Till en början är det en något lugnare stämning än vad man kanske hade väntat sig. Musik spelas och kompisgängen sitter och pratar med varandra. Men enligt både Micke och Anja så är det inte alls ovanligt att folk åker själva. "Nej, det är inte alls konstigt. Det här är ju ett perfekt tillfälle att träffa folk som har samma intresse som man själv har. Som älskar Djurgården lika mycket. Jag har själv träffat många av dom kompisar jag åker med idag på just resor runt om i landet." Anja fyller i "Man behöver aldrig sitta ensam heller, det finns alltid något att prata om eftersom man har gemensamma intressen".

Längst fram sitter Ida, hon är riktigt entusiastisk över resan och säger att själva bussturen är halva grejen. Även om det är matchen som lockar så är gemenskapen mellan alla supportrar också viktig. Hur matchen går? "Djurgården vinner 2-3."

Medans bussen lämnar Stockholm bakom sig så går Anja och Micke runt och kollar biljetter och ser till att alla är medlemmar i Järnkaminerna (här kan du själv bli medlem). Enligt dom båda så är det inte speciellt jobbigt att vara bussvärd, mest handlar det om att se till att allt rullar på och att bussarna återlämnas i gott skick. Rena och hela bussar betyder lägre priser för JK och sin tur billigare bussbiljetter för alla resenärer. Men det är sällan något händer, folk sköter sig bra.

Sophia ser även hon fram emot matchen och resan "Det är sjukt kul att åka iväg på bortaresor, det borde alla göra, det är sån gemenskap och alla är välkomna" Någon riktig tippning om hur matchen kommer utspela sig vågar hon inte riktigt ge mig. Bra stämning och bra djurgårdsspel är hon säker på dock. Dom runt omkring oss deltar i diskussionen om vilken typ av supporter som brukar åka med på bortaresorna. "Det är alla typer av människor som åker, det är väldigt annorlunda. Djurgården förenar. Men det har inte börjat hänga på så många tjejer ännu, vi försöker dra upp snittet."

"Den optimala bortaresan är nog till Gävle eller kanske borta mot Linköping. Lagom långt att resa, lite busstid vill man ju ha, men det får inte bli för långt heller. Och sen ett klassiskt möte på det. Men det är alltid bra stämning på resorna, det är här man knyter band och det är ett ställe att lära dom lite yngre och nyare supportrarna ramsor och historier om hur det var förr, man kommer in i kärnan av Djurgårdsfamiljen." Micke lägger till "För att resan ska vara optimal så ska vi sjunga ut hemmapubliken, men förmodligen förlorar vi också. Vi gör alltid det när jag är med. Jag har hitills bara varit med på två hockeybortamatcher där vi vunnit."

Jag ber att få se några Djurgårdstatueringar och det är det många som har. Alltid Oavsett Djurgården, det är det allt handlar om. 

Desto längre tid vi spenderar på vägen desto mer sprider sig myrorna i benen och när den klassiska Djurgårdssången "Hunden Leif" når sin höjdpunkt så står nästan hela bussen i gångarna och sjunger.

Vår busschaufför för dagen är på gott humör, han gillar att köra Djurgårdare "Klart det är skillnad att köra supportrar mot andra resenärer, dom låter och festar mer. Men det är bara roligt, dom sköter sig alltid och jag har ju bussvärdar att prata med om det skulle vara något". Dock är inte hockey favoritsporten här utan det lite mer självklara svaret är att det är motorsport som gäller.

Klockan är bara 15.20 men det har redan tjatats om kisspaus ett bra tag. Därför stannar vi vid en mack i Håbo kommun. Snabbt in och ut i kylan, det är inte snack om någon längre paus - det är ju bråttom till den abonnerade puben.

Det har redan börjat mörkna när Teddy och Ida tar över musiken. Gamla Djurgårdsdängor blandas med lite modernare musik. Responsen är olika, det både jublas och buas åt låtvalen. Helst sjunger folk själva.

Den relativt nya ramsan Sjung en sång för Djurgår´n sjungs i den trånga gången. Den sätter sig snabbt och ljudvolymen på bussen är nu riktigt bra. Våra bussvärdar får även dom chansen att tippa matchen. Anja svarar bara att hon är säker på en sak "Otto gör mål, jag känner det i hjärtat. Han har varit grym i år". Micke tvekar "Nej det gör han inte. Han har varit bra i år men Djurgården vinner med 2-1, Åberg och Johner gör mål, sen utklassar vi totalt på läktaren".

"Idag känner man att vinsten ligger i luften, både på isen och på läktaren. Man kommer bara höra bortaklacken", är den samlade åsikten.

Men det är inte bara på läktaren och på isen som dom viktiga prestigeamatcherna spelas, utan även vilken del av bussen som låter mest. Främre hånar bakre delen för deras ringa ålder. Bakre svarar med att dom inte ens kan höra främres sång. Vem som vann? Som en av dom i den äldre ålderklassen så måste jag nog säga främre där. 

Bakre delen av bussen verkar inte speciellt nedslagna för det.

Vi börjar närma oss Västerås stad och Micke försöker få alla att lyssna på informationen om när och var bussarna kommer avgå ifrån. Men helt ärligt så är det nog lönlöst, ingen vill sluta sjunga.

16.30 och vi är framme i Västerås. Här möter vi upp dom andra bussarna och börjar bege oss mot den av JK abonnerade puben. 

Väl framme vid puben märker vi att vi inte direkt är ensamma Djurgårdare, det bildas kö och många vill in till värmen, sången och ölen.

Våra resenärer är dock på gott humör oavsett: "Du måste följa med in och fota på puben, pubkulturen är jätteviktig den också. Den hör till, här möts vi innan match och träffar alla våra vänner".

Väl inne på puben är det redan fullt med Djurgårdare, det är inte bara supportrar som har åkt bussar med JK utan många har även tagit sig hit på egen hand. Matchen ska vara slutsåld och det väntas vara många Stockholmare både på ståplats och sittplatts.

Är det någon musik på i högtalarna så kan jag lova att det inte hörs. Här är det bara Djurgårdssånger som gäller och var det någon som hade hoppats på att kunna få se JVM matchen under tiden har nog gett upp det vid det här laget.

Anja sätter sig ner ett tag och vi börjar alla prata om supporterskapet, jag frågar vad det är som får dom att orkar ta ledigt från jobb och skola, resa hundratals mil om året samt lägga tusentals kronor på att följa Djurgården. Utan att tveka utbrister hon snabbt "Kärleken till Djurgården". Hon funderar ett tag till "Jag vet inte hur man ska förklara det, det är något magiskt. Det är gemenskapen och kärleken till föreningen. Det går inte att sätta ord på, men man känner det första gången man åker. Mina vänner som aldrig följt med förstår inte alls vad det handlar om".

Det börjar närma sig matchstart och den sista ölen är uppdrucken, dags att börja röra sig mot ABB Arena. Micke bär med sig flaggan med nummer 19. Jimmie Ölvestad, många supportras favorit, mycket pågrund av hans inställning och Djurgårdshjärta.

Klockan är 18.15 och Djurgårdarna på plats samlas för gemensam avgång. 

Det är en liten bit att gå och kyligt i luften och en och annan Västeråsbo tittar förvånat upp från busshållplatsen när tåget sjungandes går förbi.

Vi har äntligen nått vår slutdestination, läktaren börjar så smått fyllas på och vårt gäng ser ut att ha kommit in utan problem. Jag frågar Micke om han tror att spelarna märker av att dom är på plats "Jag tror absolut att dom märker av att vi är där, när vi har ett bra tryck på läktaren trots att vi ligger under så känns det som att dom börjar åka mer skridskor och får kraft att vända".

Och precis när matchen dras igång så börjar även hela klacken sjunga "Sjung för gamla Djurgården" som sig bör och det är svårt att avgöra om det verkligen är bortaplan vi är på, för det låter nästan lika högt som på Hovet. 

Och helt plötsligt så har två perioder passerats, där Micke och Anja har fått jubla när Jimmie gör matchens första mål och lite nervöst skruva på sig när Västerås kvitterar 5 minuter senare. Nummer 19 flaggan känns åtminstone extra passande för dagen.

Tredje perioden drar igång, inga fler mål får vi se, men väl några riktigt fina räddningar av Chet Pickard. 

Matchen går till förlägning och även straffar. Först upp för Djurgårdens del är Kristofer Ottosson som säkert sätter den rätt upp i nättaket. Efter Ottosson följer Dustin Johner upp med en lika säker straff han. Lägg därtill att Chet Pickard står säkert i mål och räddar båda Västeråsförsöken och hela Djurgårdsläktaren exploderar. 

Djurgårdsspelarna hinner bara precis in i omklädningsrummet innan dom kallas ut igen, det känns som en sån kväll då ingen riktigt vill gå hem. Djurgårdspubliken och spelarna firar tillsammans. 

Men hur roligt man än har det så är det dags att packa ner extrapoängen i bagaget och bege sig hem mot Stockholm igen. Dagen kan summeras som mycket väl godkänd, både Anja och Micke fick gissa rätt på sina målskyttar även om det var på straffar och Micke har fått bryta sin otur med att se ett förlorande Djurgårdslag på bortaplan . Stämningen på bussen är som ni kanske kan förstå mycket god, men enligt våra vana resenärer så hade den nog varit det även om resultatet inte gått med oss. "Det spelar ingen roll, det är nästan alltid bra stämning på resan hem. Beroende på hur viktig matchen var såklart. Men sitter man hemma och ser en förlust så gräver man ner sig och deppar. Här kan du ventilera och umgås med likasinnande. Det brukar hjälpa" Micke får avsluta dagen "Klart resultat spelar roll, men det är gemenskapen som är det viktiga. Jag har aldrig ångrat en bortaresa som jag åkt på".