Anton Frondell: "Alltid lika kul att kriga för Djurgår’n"

Han är en av världens mest omskrivna spelare i sin årskull och han har under en längre tid lyfts fram som en talang bortom det vanliga. Mitt i allt har Anton Frondell beslutsamt jobbat på. Nu står 17-åringen från Farsta även mitt i strålkastarljuset när Djurgårdssäsongen går in i sitt avgörande skede.

Med nio poäng på de fem senaste matcherna är det ingen överdrift att konstatera att genombrottet är ett faktum. I fredags kom tre nya pinnar från Anton, när DIF körde över Västerås på hemmais. Men det är trots allt detta en gymnasiekille med fötterna stadigt på jorden som sammanfattar den senaste tiden.

– Så klart, det har varit hur kul som helst och det har funkat riktigt bra. Speciellt de här senaste matcherna, när jag spelat med Eklund och Weigel, inleder Anton Frondell lugnt och fortsätter med att lyfta fram sina två kedjekamrater;

– Jag och Victor har ju spelat tillsammans tidigare, så det har varit roligt att skapa lite ung energi. Vi klickar bra med Weigel, som börjat att komma igång rejält. Han har sett ruggigt stark ut på isen!

För 32-årige Fredric Weigel är livet inom seniorhockeyn inget nytt, men både Anton Frondell och den ett år äldre Victor Eklund gör sina första ordentliga säsonger på herrlagsnivå. Även om det skiljer ett år mellan dem har duon spelat tillsammans en hel del under juniortiden i Djurgården. Kemin finns med andra ord där sedan tidigare - precis som relationen utanför isen.

– Kemin på isen har man väl kanske sett att den funkat till och från, om man säger så haha. Ibland gör vi kanske såna här juniormisstag också, vi är ju inte lika rutinerade. Samtidigt kommer vi med en lite annan spelstil, vi kör och tänker inte så mycket. Jag tror att vi två tillsammans kan vara väldigt kreativa och farliga framåt, resonerar Anton och beskriver därefter sin radarpartner;

– Victor som person är hur härlig som helst! Sprallig, glad och alltid med energi. Då sprider det av sig på mig och jag får mer energi av honom, så enkelt är det.

Med fredagens tre poäng är Anton nu uppe i åtta mål och sju assist. Detta på endast 23 spelade matcher, men mer om det följer senare. Först blickar vi tillbaka till den allra första bekantskapen med seniorhockey, något som skedde den 29:e december 2023 i Avicii Arena.

– Jag minns framförallt "Varning på stan"-tifot. Jag gillar de där kaostifona, det ser så jäkla härligt ut. Det kastas pappersgrejer som flyger och det är både flaggor och banderoller, berättar Anton när han får frågan om sin debut för 14 månader sedan.

– Plus att det var ett fullsatt Globen, så det var mäktigt. Jag hade inte ens räknat med att få vara på isen, utan att bara få vara med där var själva upplevelsen. Sen fick jag ju några byten och det var så klart pluspoäng.

Långa vägen tillbaka till formen: "Jag var inte nöjd med hur jag presterade"

16 år. Äldre än så var han inte den där debutkvällen när DIF körde över Södertälje i Avicii Arena. Redan då hade Anton Frondell gjort sig ett namn som en jättetalang, men tiden efter hans första matcher i HockeyAllsvenskan blev tuff.

Skador grusade i princip våren och lagom när han kommit igång och gjort mål under försäsongen kom nästa smäll. När Anton sen kom tillbaka i spel i början av oktober var formen inte där - och det tog tid för honom att hitta den.

– Jag hade inte spelat på väldigt länge och jag hade svårt att komma igång. Sen fick jag starta direkt igen med herrtruppen, där var jag inte nöjd med hur jag presterade. Kanske inte så konstigt heller, om man inte spelat på över ett halvår. Men jag gjorde det inte bra och jag var inte nöjd, konstaterar Anton.

Efter några strömatcher i HockeyAllsvenskan, ett par perioder med spel i J20 samt en landslagssamling i december har saker och ting fallit på plats. Från mellandagarna och framåt har de stora prestationerna avlöst varandra och namnet Frondell är nu etablerat i laguppställningen. Anton förklarar det hela på sitt egna vis;

– Därifrån har jag gnuggat på, tränat hårt och under den senaste tiden har jag vågat ta en viktig roll. Jag har visat mig mera på planen. Som sagt har jag också haft en bra lina som hjälpt mig att få in några mål framåt, med Victor och Weigel.

Nu ska 17-åringen kliva in i en avgörande period tillsammans med den förening som han tillhört sedan sin ungdomstid. Endast åtta grundseriematcher återstår för DIF, som inte bara jagar serieseger utan även har ett tydligt mål längre fram. Truppens yngsta spelare ger sin bild av laget.

– Det är ett lag utan skitsnack om varandra och utan prat bakom ryggen. Det är ett öppet lag, man är ärliga mot varandra och man litar på varandra. Vi är en stor familj och grupp. Alla respekteras lika mycket och alla ställer höga krav, förklarar Anton.

– Det spelar ingen roll om man är Viggo Björck och 16 år eller Thoresen och 41. Det spelar ingen roll om man är yngst eller äldst eller har mest meriter. Det spelar ingen roll om man knappt tagit en medalj eller har Stanley Cup-ringar. Alla här jobbar lika hårt och alla här strävar efter samma sak.

På måndagskvällen går resan vidare. DIF inleder då en både viktig och intensiv vecka innehållandes fyra matcher, de tre första på hemmais. Just att få uppleva supportrarnas stöd, fantastiska tifon och Hovets inramning är något som knappast varje 17-åring får göra.

– Det är ju många som säger att det är en dröm och så där. Jag tror inte riktigt att jag fattat det hela än, att det är jag som står där på isen. Om jag bara tänker två år tillbaka var det inte här som jag vågade se mig själv, säger Anton Frondell och tar en kortare paus innan han avslutar;

– Varje gång jag åker in, oavsett om det är hemma eller borta, är det samma wow-upplevelse. Det är alltid lika kul att kriga för Djurgår’n!

Inte säkrat din plats på Hovet än? Köp biljetter till matchen här.