Kommentar angående Svenska Ishockeyförbundets beslutade stadgeändringar
Publicerad: 2024-02-15
Kommentar
Svensk ishockeys organisation, inklusive det regelverk som hanterar relationen mellan föreningar och ligaorganisationer, bör vila på principen om föreningsfrihet och incitamenten att ingå avtal bör rimligen utgå ifrån den avtalsfrihet som gäller i svensk rätt. Nedan ger vi, som utlovat, vår syn på Svenska Ishockeyförbundets beslutade stadgeändringar.

Svenska Ishockeyförbundet (hädanefter benämnda som SIF) har på ett extrainsatt förbundsmöte beslutat om ändringar i sina stadgar där begreppet ligaorganisation (dvs SHL, SDHL, Hockeyallsvenskan och Hockeyettan) ska omnämnas. Förslaget är ett försök att integrera ligaorganisationerna i begreppet ”svensk ishockey” för att därigenom försöka kringgå Riksidrottsnämndens tidigare beslut att SIF inte kan tvinga sina medlemsföreningar att ingå i en ligaorganisation. Eftersom ligaorganisationerna, även om de omnämns i SIF:s stadgar, fortfarande är externa organisationer i förhållande till SIF, har detta bara en kosmetisk effekt. Ändringarna gör inte den kritiserade bestämmelsen om skyldighet att ingå i en ligaorganisation mer laglig.

Läs mer om det extrainsatta förbundsmötet här.

SIF:s förslag

SIF upplåter genom samarbetsavtal med respektive ligaorganisation rätten att ingå olika typer av avtal (till exempel det för SHL väldigt förmånliga TV-avtalet). För att kunna förlänga sitt TV-avtal till 2030 behövde SHL även förlänga sitt avtal med SIF. I motprestation åtog sig SHL att ge ett årligt mångmiljonbidrag till SIF. Stödet är visserligen bra för SIF, men det innebär också att SIF sitter i en ekonomisk beroendeställning till SHL. Således har SIF intresse av att det är lugn och ro i ligaorganisationerna och att medlemsföreningar inte går sina egna vägar då det skulle kunna äventyra stora viktiga avtal (t.ex. TV-avtalet) som SIF indirekt är beroende av.

Det här är problematiskt. Än mer problematiskt är att beslutet (11 kap 3§) innebär att SIF med en ligaorganisation kan teckna samarbetsavtal som ytterligare reglerar rättigheter och skyldigheter, ”såväl rörande tävlingsregler som rent kommersiella frågor, och sådant är bindande för de ingående medlemsföreningarna”. Den ideella föreningen SIF har nu med hjälp av sina stadgar skaffat sig en in-blanco fullmakt från sina ideella medlemsföreningar som ger SIF rätt att över huvudet på medlemsföreningarna ingå bindande avtal i ”rent kommersiella frågor”.

Om en medlemsförening, utifrån sin rätt att självt bestämma vilka organisationer den ska vara medlem i, väljer att ingå i en ligaorganisation och utifrån den avtalsfrihet som gäller i Sverige väljer att ingå bindande avtal, är detta helt i sin ordning. Detta är dock inte någon bestämmanderätt som SIF kan tilltvinga sig eller styra över.

SIF:s roll

SIF ”ägs” av sina cirka 300 medlemsföreningar, och det är dessa föreningars intressen som SIF ska värna. Genom beslutet överger SIF denna roll för att i stället värna de externa ligaorganisationernas intressen för att de sammanfaller med SIF:s egna intressen, trots att detta riskerar att ske på enskilda medlemsföreningars bekostnad. Det paradoxala är att SIF på detta sätt inte bara kör över sina egna medlemsföreningar utan också undergräver sin egen framtida roll som företrädare och organisatör av svensk hockey.

Det finns inget självändamål i att lämna sin ligaorganisation. De flesta föreningar i de högre divisionerna, inklusive vi, vill vara medlemmar och samverka för att få ut det mesta möjliga vid utvecklingen av sina kommersiella rättigheter, men det måste ske på ett sätt som är förenligt med rådande föreningsfrihet och den avtalsfrihet som är fundamental i svensk rätt.

Vår position

Vän av ordning kan då ställa sig frågan varför vi väljer att kommunicera detta nu och inte agerat tidigare. Vår bedömning är det här beslutet inte föranletts av någon debatt och utsikterna för att nå ett annat beslutsutfall var minimala utifrån en kombination av rådande mandatfördelning, stark tidspress och bristande beslutsunderlag. Om detta var ett medvetet beslut låter vi vara osagt. Vårt handlingsutrymme är oavsett det ytterst begränsat.

För Djurgården Hockey illustrerar det ovanstående en kultur som inte gynnar svensk ishockey som helhet och som vi tillsammans behöver arbeta för att förändra till det bättre. Vi ser beslutet som negativt för svensk ishockey och negativt för Djurgården Hockey och därmed också för alla de medlemmar som gett oss förtroendet att driva och företräda föreningen. Där ligger ytterst vår lojalitet. Det är en ståndpunkt som vi känner oss manade att tydliggöra.

Styrelsen
Huvudpartners