Anton Frondell: "Det var i Farsta som min resa började"

Anton Frondell är namnet på exakt allas läppar för tillfället. Hemma på Hovet har forwarden fortsatt att trollbinda Djurgårdspubliken, ute i SHL-landet tar 18-åringen för sig med sitt respektlösa spel och på landslagsnivå blev det igår klart med nästa blågula äventyr. När Juniorkronorna igår släppte truppen till genrepet inför JVM fanns Anton som väntat med. Men själv visste han inget i förväg.

– Faktiskt inte, jag såg det på Instagram. Men det är nog lika för alla. Ofta brukar jag få höra sånt från farmor och farfar först, som sett det någonstans. Det är bara kul, berättar huvudpersonen.

Den 3:e november samlas Sveriges U20-landslag, mera känt som Juniorkronorna, för resa till Piestany i Slovakien. Där väntar en femnationsturnering med totalt fyra matcher på schemat, en komplett uppladdning för det JVM som väntar längre fram. Det klassiska och prestigefulla mästerskapet spelas i år i St Paul och Minneapolis - men så långt har Anton Frondell inte börjat tänka.

– Ska jag vara helt ärlig så har det fram till truppen släpptes idag inte varit någon tanke alls. Utan jag tänker som jag gjort inför varje landslagsturnering; ingenting är säkert. Förra året krigade jag och det var inte tillräckligt, det är samma läge nu, resonerar "Fronda" och fortsätter;

– Jag ska kriga för att få en plats där (JVM). Det är aldrig något som är säkert och mycket som kan hända, både med skador och hur man presterar. Men det är klart att det hade varit väldigt kul att få spela.

Landslagsuppdraget och de blågula JVM-drömmarna får vänta. Här och nu har Anton fokus helt och hållet på hemmaplan och på Djurgården. Hösten har inneburit nya utmaningar för fjolårets genombrottsman, som precis som övriga laget tagit ett kliv upp i seriesystemet. Omställningen till SHL har sett utifrån gått lekande lätt med sju mål och nio poäng på tolv matcher - men bakom siffrorna ligger ödmjukt och hårt arbete.

– Jag känner fortfarande i varje match att... Kanske inte att jag gör så stora misstag, men att att jag kan lära mig en hel del och att det finns mycket kvar för mig att utveckla, säger Anton och tar en paus innan han utvecklar;

– Det är ganska många som frågat mig vad skillnaden är och hur jag märker av steget upp. Framförallt är det hur rutinerade alla andra är, de vet hur de ska agera i alla situationer. Du har inte tiden med pucken innan motståndarna är på dig, till skillnad från i HockeyAllsvenskan där lite mera tid kanske fanns. Sen har vi som lag gjort det hyfsat bra tycker jag, matchen senast var vår kanske starkaste hittills.

Inför moderklubbsmatchen: "Jag är taggad på att sätta på mig Farstatröjan igen"

Med tolv omgångar spelade står DIF på sju vinster och 21 inspelade poäng. Stockholmslagets återkomst till högstaligan har hittills imponerat, även om spelmässiga delar finns att jobba på och även om prestationerna pendlat mellan högt och lågt. Stora delar av lagbygget är samtidigt nykomponerat, där inte mindre än tolv spelare mer eller mindre är helt nya i SHL-kostymen. Lärdomarna för det nya Djurgårdslaget har varit många redan nu.

– Det är tydligt att vilket lag vi än möter - oavsett vad de har för lag på pappret eller var i tabellen de ligger - blir det alltid en tuff match. Det finns ingen motståndare som vi bara ska gå ut och slå. Varje match är en ny utmaning och gamla meriter spelar ingen roll. Det är nog vad vi främst lärt oss och som vi fått känna på när vi har förlorat också, lite att "idag var vi inte tillräckligt bra och då räckte det inte", förklarar Anton Frondell.

Efter sina 25 poäng i grundserien förra året och ett starkt HockeyAllsvenskt slutspel fortsätter talangen från Farsta att växa med uppgiften. Året som gått har varit händelserikt med tredjeval i sommarens NHL-draft, silver vid U18-VM och uppflyttning till SHL. När Anton ser tillbaka på allt är det framförallt en höjdpunkt som sticker ut.

– En sak som sitter kvar och som jag aldrig kommer att glömma är att vi gick upp till SHL. Att man fick vara en del av det och av gruppen som gjorde resan. Det kan jag ändå känna en stolthet över när vi spelar i SHL. Vi krigade hela förra året för det här - och nu ska vi ta tillvara på det. För det är här som vi vill spela och det är här som vi ska spela.

En ny Djurgårdsresa har tagit sin början, men en viktig pjäs från fjolåret har valt att tacka för sig på isen. Längs hela resan tillbaka fanns Patrick Thoresen med, en ledartyp och en lagkamrat som spelade en viktig roll i Anton Frondells utvecklingsresa. Förra veckan möttes de båda igen, när den nu norska landslagschefen besökte Husqvarna Garden för att scouta matchen mellan HV71 och DIF.

– Först och främst var det kul att träffa honom igen. Han stod där i korridoren efter matchen mot HV och gav mig en kram, frågade hur läget var och gav något tips direkt på vad jag kunde ha gjort annorlunda på isen, berättar "Fronda" och sätter ord på betydelsen som norrmannen haft;

– Dels ställde han krav på hela laget och på mig, fast jag var ung. Det var samma regler för mig som för alla andra. Alla i laget var så klart viktiga och fanns där för mig, men "Thore" var något extra och tog hand om mig. Han kallar sig ju själv för "pappa Thore" och det beskriver kanske vår relation, han skulle kunna vara min pappa åldersmässigt. Jag var som hans tredje barn haha!

Ikväll fortsätter Anton Frondell resan vidare med sitt Djurgården. Hemmamatch mot Örebro väntar på ett Hovet som ännu en gång går mot slutsålt. Torsdagskvällen blir extra speciell för många av lagets Stockholmsfostrade spelare, med moderklubbstema och uppvärmning i gamla klubbfärger. För Antons del blir det en nostalgisk resa till tiden i FoC Farsta, en plats som han minns med stor glädje.

– Där började min resa och jag är så tacksam över att jag hade turen att snubbla in på Farsta hockeyskola. Även om jag var tyngre och kanske inte minns allting kan jag se tillbaka på några cupvinster, snacket i omklädningsrummet och gamla polare som man alltid kommer att sakna. Det var en trevlig miljö, det spelade ingen roll om jag som 07:a var med 08:orna och spelade eller med J20-laget. Det var bara att dyka upp och hoppa in, berättar Anton.

– Alla är välkomnande och det gjorde att jag kände nästan varje spelare i hela föreningen, inte bara de i min årskull. När jag fick pris förra året var det självklart att kunna ge tillbaka till Farsta, även om det inte är tillräckligt för allt jag fått därifrån. Jag är taggad på att sätta på mig Farstatröjan ikväll igen!