Andreas Engqvist har varit djurgårdare sedan barnsben, kom till vårt juniorlag som 17-åring från Spånga och blommade ut till en toppspelare i Europa.
Det stora genombrottet kom säsongen 2009/2010 när han var med och tog oss hela vägen till SM-final.
Den säsongen blev ”Ante” också uttagen till VM innan han fick chansen till spel i Nordamerika, där han gjorde två säsonger i Montreal Canadiens organisation, följt av fem säsonger i KHL.
Sedan valde han att återvända till Djurgården inför säsongen 2017/18 och fick också kaptensrollen.
Men återkomsten har tyvärr inte gått som planerat vad gäller den fysiska hälsan.
Det har bara blivit 29 SHL-matcher på grund av historiken med hjärnskakningar.
Sedan smällen mot Rögle för nästan exakt ett år sedan har Engqvist inte kunnat spela hockey över huvud taget.
Nu har han insett att det inte längre går att försöka kämpa sig tillbaka.
Engqvist har tagit beslutet att avsluta sin aktiva karriär efter totalt 235 matcher i Djurgårdströjan.
– Jag har fortfarande problem i vardagen. Därför känns det omöjligt att fortsätta. Jag mår inte tillräckligt bra för att kunna spela hockey och just nu kan jag inte ens leva ett fullt normalt liv, säger Ante om det jobbiga beslutet och sin fysiska status.
Han har drabbats av flera hjärnskakningar tidigare i karriären, men när han återvände till Djurgården 2017 kände han sig bättre än på länge.
– Jag kände mig så nära hundra som möjligt. Jag var i bra form. Sedan höll det inte riktigt, jag fick en till smäll. Men jag har hela tiden intalat mig själv att jag skulle komma tillbaka. Jag har velat spela hockey igen mer än något annat.
Nu blickar han i stället tillbaka på en fantastisk karriär.
– Jag har växt upp som Djurgårdare och fått spela hela min elitkarriär i Sverige i klubben. Det har varit en stor ära och jag känner en enorm stolthet över det. Att bara få dra på mig Djurgårdströjan är stort, men att dessutom ha fått vara kapten är ännu större.
Trots att karriären nu tar slut alldeles för tidigt tar ”Ante” med sig flera fina minnen under sin tid som hockeyspelare.
– Redan som liten grabb minns jag när Challe lyfte SM-bucklan i Globen, och när Tjärnqvist avgjorde i förlängningen mot Färjestad.
– Men för egen del, när jag själv varit aktiv i klubben, var säsongen 2009/10 en höjdpunkt. Vi hade haft några tunga år, var bottentippade, men överraskade alla. Vi gick hela vägen till SM-final. Man kommer ihåg matcherna i ett fullsatt Globen. Jag har aldrig upplevt det trycket och inramningen någon annanstans.
Antes främsta personliga prioritering just nu är att en dag bli helt återställd och slippa vakna upp med huvudvärk. Där han befinner sig just nu i sin rehabilitering kommer han, de närmaste två månaderna, att arbetsträna tio timmar i veckan i vår verksamhet runt herrlaget.
– Djurgården har hjälpt mig väldigt mycket och varit ett stort stöd. De vet att jag behöver något att komma till på dagarna. Det betyder mycket för mig. Att få känslan att göra något vettigt, att kunna hjälpa till och bidra med något. Det känns skönt att Djurgården ställer upp för mig och att jag kan känna mig delaktig trots att jag inte är på isen.
Det är många som Andreas Engqvist vill tacka.
Lagkamrater och ledare genom åren förstås, men ett särskilt tack vill han rikta till sin fru och barn.
– De har stöttat mig otroligt mycket och alltid ställt upp. Jag får tårar i ögonen när jag tänker att jag vill må bättre för barnens skull, säger Engqvist och nämner naturligtvis också sin släkt och familj som alltid funnits vid hans sida genom åren.
– När jag var yngre och spelade i Spånga, till exempel. Jag minns att jag spelade match i Salem en gång. Det var sju åskådare på läktaren, och sex av dem var min familj. Mina föräldrar, syrra, farbror och mormor och morfar. De har alltid ställt upp.
Från Djurgården Hockeys sida vill vi tacka Andreas Engqvist för allt han gjort för oss som spelare.
Ni på läktarna kommer att ha möjlighet att hylla honom för hans insatser i Djurgårdströjan i samband med en avtackning under en hemmamatch den här säsongen. Vilken är dock i inte bestämt i nuläget.
