Trots seger senast i CHL mot Skellefteå hade vi fortfarande en lång förlustsvit i SHL.
Vi fick en drömstart.
Redan två minuter in i matchen pricksköt Mattias Guter in ledningspucken i spel fem mot fyra.
Vi fortsatte sedan att gå fram samtidigt som vi var väldigt täta och rejäla i egen zon.
Men trots att vi var det spelförande laget, och vann skotten i första perioden med 10–3, drog vi på oss fyra raka utvisningar.
Men det betyder ju också att vårt spel i numerärt underläge var starkt och vi släppte knappt till en målchans.
Andra perioden fick vi inleda i spel tre mot fem och uppträdde fortfarande väldigt bra.
Men i takt med många utvisningar för oss avtog energin och HV kunde äta sig in i matchen spelmässigt.
Niklas Svedberg svarade för några riktigt vassa räddningar innan det var vår tur att spela fem mot tre.
Då kom 2–0 sedan Linus Hultström laddat stora kanonen och direktskjutit in pucken.
Vi fortsatte i spel fem mot fyra efter målet, men då skickade hemmalagen en förlupen puck mot Svedberg som skrinnade ut för att skyffla i väg den före jagande HV-spelare. Men målvakten fick ingen träff på pucken, utan i stället kunde HV ta pucken och skicka in den i öppet mål.
Ett psykologiskt tung baklängesmål.
Men vi reste oss, trots att vi fick spela mycket försvarshockey i upptakten av tredje perioden.
Elva minuter in i tredje perioden höll sig Alexander Holtz framme vid motståndarmålet och forcerade in en retur.
Holtz jublade och pekade på vänster handled (klockan) som målgest.
Men HV skulle reducera på nytt, kort efter vårt 3–1-mål, i spel fem mot fyra.
Slutskedet blev därför högdramatiskt.
Vi hade kontroll när HV tog ut målvakten, men med 35 sekunder kvar – från ingenstans – kom 3–3 och matchen gick till förlängning.
Väl i förlängningen hade vi pucken i princip hela tiden och hade flera heta chanser att avgöra, men med 27 sekunder kvar av förlängningen avgjorde i stället HV71.