SHL 2021/2022 inleddes utan vare sig seger eller poäng för Djurgården. Premiären slutade i förlust för Stockholms stolthet, som inför en efterlängtad hemmapublik på Hovet lämnade isen med siffrorna 2-5 på resultattavlan. Fyra dagar senare har laget mer än väl hunnit ta ner matchen mot Skellefteå.
– Vi är så klart missnöjda med sekvensen i den första perioden där de får göra tre mål på bara några minuter. Det är det som gör att hela matchen rinner oss ur händerna. Vi hamnar där i brygga och får jobba ifatt, kommenterar Nichlas Falk.
Djurgårdsikonen gjorde tävlingsdebut som assisterande tränare för klubben. Från sin position på bänken kunde han se Marcus Högström reducera till 1-3 i slutet av den första perioden, följt av en forcering i upptakten av mittenakten. Mitt i den pressen stack dessvärre Skellefteå upp och utökade till 1-4 i sitt första riktiga anfall i perioden. Ett dråpslag för Djurgården.
– Hade vi lyckats peta in tvåan där hade vi fått kontakt. Nu fick vi inte det, och då blir det jobbigt att jobba från ett underläge mot Skellefteå. Det är lättare att vara destruktiv än kreativ. Vi fick inte fast de långa anfallen som vi ville ha, förutom starten av den andra perioden som vi tycker är riktigt bra, konstaterar Falk.
Under dagarna som följt premiären har Stockholms stolthet arbetat vidare på träningsisen. Med stor beslutsamhet och noggranhet har detaljer slipats, samt nya konstellationer inom laget tagit form. Framförallt har förändringar skett i forwardsled där nordamerikanerna Rhett Rakhshani, Matt Lorito och Paul Carey parats ihop.
{!A}
– Det känns spännande med Rhett och Matt som är kluriga spelare, och sen Paul som får ta rollen att vara på insidan och ta jobbet framför kassen för att vinna lösa puckar. Den här kedjan ser spännande ut tycker vi, berättar Nichlas Falk och fortsätter;
– Sen har vi satt ihop Videll med Sörensen och Strandberg, där alla tre är spelare som vill ha puck och som vill vara drivande. Det som glädjer oss av det vi sett på träning är att de använder sig av varandra på ett bra sätt. De litar på att få tillbaka pucken när de släpper den, det är en nyckel för att tre så individuellt skickliga spelare ska fungera tillsammans.
Om att vara tillbaka på Hovet: "Det var gåshud"
Utöver nya formationer offensivt sett har stort fokus legat vid defensiven. Falk berättar hur försvarsspelet drillats rejält under upptakten av veckan, inte minst vad gäller positionsspelet i egen zon. Allting med målet att skapa en större stabilitet i spelet utan puck. Offensivt sett har den gamle centern själv en viktig del i arbetet, och även om mycket finns att utveckla gillar Falk en hel del av vad han såg i lördags.
– Vi gjorde mål i powerplay senast, och vi skulle absolut tryckt in något i fem mot trean som vi hade. Vi hade fyra riktigt bra målchanser som tyvärr inte blev mål. Men intentionerna finns där och målchanserna finns där i powerplayspelet.
Du talade tidigare om försvarsspelet, som Mikael Aaro ansvarar över. För din del ligger fokus mer på offensiven och forwards, vad har du legat extra vikt vid i arbetet?
– Att vi vill få in folk framför mål för att vara med och slåss om lösa puckar. Har vi ingen spelare där är det i stort sett bortkastat att skicka in pucken. Har vi däremot spelare på plats kan vi få vad vi kallar för slumpmål, det som Skellefteå var bra på i lördags.
Imorgon väntar nästa test för Djurgården, såväl defensivt som offensivt. Laget gör resan söderut till Östergötland och till Linköping för match i Saab Arena med nedsläpp 19:00. Nichlas Falk pekar omedelbart ut motståndets forecheck som ett kännetecken, där han räknar med ett Linköping som ställer upp i mittzon för att vinna puck och ställa om.
– Nyckeln för oss blir därför att vara pucksäkra och ha ett bra passningsspel, just för att kunna komma loss ur deras forecheck. Vi behöver skapa långa anfall, resonerar Falken.
Avslutningsvis är ju du tillbaka i Djurgården. Imorgon är det visserligen bortafight, men hur kändes det i lördags att ta plats på bänken hemma på Hovet?
– Det var gåshud! Nu kom vi aldrig riktigt nära målmässigt i lördags, men klacken sjunger i 60 hela minuter precis som de alltid gör. Det är en trygghet för oss och en otrolig känsla. Det är något som jag har saknat under åren som jag varit borta från Djurgår'n.
