Stolt men inte nöjd
Publicerad: 2017-03-18
Djurgårdens strategiska sportchef Joakim Eriksson summerar säsongen och vad som händer härnäst.

Inför säsongen var vår målsättning att återigen ta oss till en kvartsfinal och väl där vara ett mer svårslaget lag än föregående år. Vi var väl medvetna om att det skulle bli en utmaning att uppnå med tanke på hur många av våra ledande spelare som vi tappade efter förra säsongen. Nu när vi summerar den här säsongen kan vi konstatera att vi inte nådde riktigt ända fram, vilket vi givetvis inte är nöjda med.

Den tunga säsongsstarten blev en väldigt stor utmaning för oss sportchefer, tränare och spelare och något som påverkade oss i vårt förhållningssätt till spel och taktik under resterande delen av säsongen. Vi hade inledningsvis många skador på tongivande spelare och det i kombination med att flera av nyförvärven inte nådde upp till den potential som vi tänkt oss gjorde vår situation allvarlig. I spelet med puck, det vill säga vårt puckinnehav, gjorde vi alldeles för många misstag och blev skoningslöst straffade av våra motståndare. Vi hade det även jobbigt i de avgörande spelformerna power play och box play.

Under landslagsuppehållet i november tog vi ett stort omtag och coachade om våra ledare och spelare till att gå från att försöka vara ett spelande lag, till att bli ett tightare, kompaktare och mer kämpande lag. Den riktningsförändringen i spelet hjälpte vårt försvarsspel, box play och målvaktsspel till att bli stabilare vilket gjorde att vi blev mer svårslagna. Tyvärr innebar det minskade risktagande att vi fortsatt hade det kämpigt i vårt anfallsspel med väldigt få gjorda mål.

Inför nästa säsong gör vi återigen slutsatsen att om vi långsiktigt vill ha ambitionen att bli ett permanent lag på den övre halvan i tabellen, så måste vi lyckas förbättra vårt anfallsspel utan att vi försämrar det stabila försvarsspel som vi fann under säsongen. Vi hoppas och tror att vi kan göra det då vi har stora delar av vår nuvarande trupp på kontrakt även över nästa säsong - där många av våra yngre spelare återigen har haft väldigt fina utvecklingskurvor. Jag tänker då främst på bröderna Davidsson, Axel Jonsson-Fjällby, David Bernhardt, Emil Johansson och Linus Johansson. Emil kanske lämnar oss för NHL/AHL, men i övrigt hoppas vi få bygga vidare på de flesta av dem yngre spelarna.

Så vad händer nu då för A-laget? Jo, vi kommer att bedriva vår verksamhet i cirka två veckor till på Hovet. Vi kommer att ha avslutande fystester samt individuella samtal med alla tränare och spelare där vi utvärderar säsongen som varit. Vi kommer också att träna på is under denna period för att fortsätta jobba med vår utveckling i bland annat spelet med puck.

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till alla våra underbara supportrar och ledare som hejat, stöttat och jobbat enormt hårt för att säkerställa ett nytt SHL-kontrakt och en åttondelsfinalplats - där vi var väldigt nära att avancera till kvartsfinal. Sett över tre matcher var vi minst lika bra som Färjestad men det är nästan alltid små marginaler i elitidrott. Hade vi nått kvartsfinal hade vi uppnått den målsättning som vi satt upp innan året, dock med en annan färd än den vi tänkt oss från början. Jag känner ändå en stolthet över den resa vi trots allt gjort utan att för den skull vara nöjd.

/ Joakim Eriksson

Joakim Eriksson