Båda lagen kände på varandra inledningsvis men Djurgården var det mer aggressiva laget och i ett slutspel betalar det sig. DIF vann pucken högt upp i banan, bet sig fast i anfallszon och tvingade Frölunda att slå icing samt stressade dem till misstag. Med Djurgårdens snabbare spel kom också frustrationen hos göteborgarna och med den numerära överlägen för DIF.
Djurgården hade två powerplay i perioden och det första var fantasifullt och vackert och man skapade ett flertal kvalificerade målchanser men Frölunda lyckades med andan i halsen förhindra DIF-mål med millimetrar på sin sida och Axel Jonsson-Fjällby hade två fina skottlägen men båda gången ven pucken strax över ribban.
Frölunda var inte ofarliga med sina kontringar men det var Djurgårdens match. I Djurgårdens andra powerplay var mycket av det snygga spelet från det första numerära överläget bortblåst men istället för fint spel producerade man ett ledningsmål genom Olle Alsing som lyfte in en puck mot mål för styrning men som styrdes via en frölundaklubba förbi Petteri Wirtanen, som skymde målvakten, och upp i första krysset. Globen exploderade i eufori.
Med knappt två minuter kvar av första perioden fick Frölunda en möjlighet till kvittering i och med en DIF-utvisning men Djurgården visade upp ett disciplinerat boxplayspel och lyckades till och med att via kontringar skapa några egna skarpa lägen.
Frölunda gavs lite mer tid med pucken inledningsvis av den andra perioden och lyckades skapa några målchanser men det var fortfarande Djurgården som förde spelet. Och desto längre perioden led desto mer lik blev perioden den första med ett dominerande stockholmslag på isen och ett jagande göteborgsgäng. På läktaren hoppade publiken och sjöng fram sina järnkaminer.
I mittperioden kom också mer utdelning på det fina spelet. Linus Hultström lyfte en puck från egen zon upp i banan till den blixtsnabbe Axel Jonsson-Fjällby som störtade förbi Frölundas backar som inte hade en sportmössa mot DIF-forwarden som sen fri kunde dryga ut ledningen till 2-0. Strax därefter kom också 3-0 men den här gången fick Axel Jonsson-Fjällby agera framspelare till Emil Bemström som störtade in i slottet och sköt direkt hårt nere vid första stolproten, otagbart.
Djurgården dominerade spelet fullständigt och spelade säsongens vackraste hockey. Med en tremålsledning i ryggen kostade Djurgården på sig att spela ut fullständigt och nästintill respektlöst dribblade sig runt Frölundaspelarna. Jesper Pettersson och Mattias Guter hade båda varsina soloräder där de gjorde bort göteborgsbackarna fullständigt men det var Frölundas målvakt som höll nere siffrorna i perioden som DIF vann skotten i med 17-7.
Som om det inte vore nog med att vara utspelade på isen blev göteborgarna också fysiskt överkörda av framförallt Daniel Brodin som gång på gång visade precis hur ont det kan göra att möta Djurgården. När Frölunda fick sina lätträknade chanser stod Adam Reideborn stabilt i vägen och utstrålade lugn.
Den tredje och sista perioden var bara drygt två minuter gammal när Daniel Brodin störtade på en puck från Linus Hultström in bakom Frölundas mål, spelade den mellan sina egna ben förbi den jagande backen till en helt ren Jakob Lilja som kunde raka in 4-0. Drömstart på perioden, snyggt och ridå Frölunda.
Göteborgarna lyckades visserligen få till ett tröstmål men det vara aldrig nära att komma in i matchen igen även om Djurgården slog av på tempot lite i sista perioden. DIF fortsatte att producera målchanser ändå. Marcus Davidsson fick två drömchanser när han först på egen hand åkte sig fri men Johan Mattsson räddade och strax därefter fick han i stort sett öppet mål efter klappklappspel i Frölundas zon men missade mål.
Istället var det Linus Hultström som fick göra 5-1 med ett välriktat skott vilket också blev slutresultatet. En väldigt fin djurgårdskväll var till ända och det står nu 1-1 i matcher i finalserien.
