Det var en aggressiv inledning på matchen från vår sida. Spelarna vill gärna ta den första segern i SuperElit och det var möjligt att de var lite övertända. Första utvisningen kom redan med minuten spelad. Boxplayenheterna däremot kämpade på bra och HV kunde inte komma till ett enda avslut.
Med fullt manskap på isen igen så kämpade vi framåt, ledda av kedjan med Söderlund, Martinussen och Svensson. Tillsammans ordnade de matchens första stora målchans men Svensson lyckades inte få träff på pucken när han skulle smälla in den i mål. Målet låg lite i luften men vi tappade momentum när även nästa utvisning drabbade oss. Däremot klev Ludvig Hedström i det efterföljande boxplayt och gjorde sig stor när han delade ut en tackling som hade gjort Tom Nilsson stolt! Boxplay problematiken slutade dock inte där, det blev ytterligare ett boxplay och vid det laget hade mjölksyran börjat suga på backarna som började göra misstag. Som tur var stod Lucas Rheyneuclaudes i vägen de gångerna.
Istället var det vi som fick chansen i powerplay och där var vi inte ofarliga. Albin Grewe klev fram som den stora regissören och serverade sin lagkamrater med mängder av chanser, dock utan utdelning.
HV71 pustade ut och samlade sig. De tog ledningen i matchen, något som inte speglade matchbilden vid det tillfället. 0-1 till HV71 kom efter en markeringsmiss vid den bortre stolpen och en helt fristående forward i HV slog in pucken utan att Rheyneuclaudes hade någon som helst chans.
HV skulle även börja den andra perioden som de avslutade den första. De hade en hög press och stängde av passningsvägarna. Samtidigt stack de direkt på kontringarna och prickade ribban redan efter fyra minuters spel.
Men vi skulle spela upp oss. Adam Falk visade prov på stort lugn och tålamod och bäddade för nästa stora offensiva satsning. Han bet sig fast i offensiv zon och HV71 blev hårt tillbakapressad. Pontus Johansson var nära att göra kvitteringen när han träffade insidan av stolpen.
Pucken den ville inte in, trots att spelarna kämpade till sig flera powerplay i perioden. Både Grewe och Kaihalainen hade superchanser att kvittera. HV71 såg ut att ligga i brygga men jobbade sig tillbaka in i matchen gång på gång och 0-1 till HV71 stod sig efter två perioder.
Killarna satsade allt framåt i den sista perioden. Men den höga forecheckingen lämnade hål bakåt. När HV71 åkte på sina kontringar blev det farligt och backarna drog på sig utvisningar. Det tog inte många sekunder i HV71s första PP för perioden innan 0-2 var ett faktum. Frustrationen växte och ett högt pressande lag blev istället ett lag som gick på total attack framåt. HV71 höll sig lugna och kunde utnyttja det genom att på ett enkelt sätt spela till sig 0-3.
Zackrisson tog sin timeout med hopp om att det skulle väcka laget. Och det gav effekt direkt! Adam Falk kunde reducera till 1-3 med 11 minuter kvar av matchen och hela laget ställde sig upp i båset, bestämda för att kämpa in i det sista. Det gjorde de också och när ett powerplay kom med 4.30 kvar, kändes det som att spelarna skulle göra verklighet av den sista chansen att komma ikapp i matchen. Men trots flera lägen lyckades vi inte. HV71 kunde vinna matchen med 1-3.
