Vi har avverkat 15 av 36 matcher under SDHL:s grundseriesäsong.

Efter en stark försäsong inledde vi serien med tre raka förluster, något vi förstås inte var nöjda med, men sakta har vi hittat spelet och rollerna i truppen.

Vi radade bland annat upp åtta raka segrar, vara sju av dem var på bortaplan.

Då klättrade vi rejält i tabellen och ligger för närvarande trea, bara en poäng bakom tvåan Brynäs och sex poäng före fyran AIK.

– Vi fick en väldigt dålig start som inte var vad vi förväntade oss. Men efter det har laget kommit samman och är nu ett hårt krigande lag som jobbar för varandra, säger K-G Stoppel, som nu analyserar hösten när vi befinner oss i ett 13 dagar långt landslagsuppehåll.

Men trots att vi är ett topplag finns det saker att förbättra.

– Spelmässigt är vi för ojämna, vi blandar högt och lågt. Det är något som vi också pratar mycket om, både bland spelare och ledare. Vi har tydliggjort vad vi behöver förbättra i spelet med- och utan puck. Special teams behöver vi också jobba med, men där har vi fått bra utdelning på senaste tiden, säger K-G och berättar att målsättningen som sattes innan säsongen står kvar.

– Vår ambition är, och har varit, att vara ett topp fyra-lag och det är vi nu. I slutändan ska vi vara med och kriga om den ädla medaljen.

Vi har redan nu också påbörjat arbetet för nästa säsong, både vad gäller hur organisationen ska se ut men också intaget till hockeygymnasiet nästa år.

– Det ser spännande ut. 04-kullen är intressant och det såg vi inte minst i TV-pucken. Vi försöker jobba som på herrsidan att först och främst titta på spelare från Stockholmsområdet. Men även på andra spelare i Sverige som verkligen sticker ut, säger K-G om tjejerna som ska gå vårt hockeygymnasium nästkommande år.

– Men vi tittar också på större frågor som hur vi bygger Djurgården och svensk damhockey. Det är några parametrar som saknas.

En av parametrarna är en just nu obefintlig juniorliga för tjejer.

För att utvecklingen ska ta fart behövs en sådan, enligt K-G.

– Division 1 är just nu det enda alternativet för komplettering till SDHL, och det kan förvisso vara utvecklande, men jag tror definitivt att en liga med enbart juniorer behövs, så vi får en bra åldersstruktur. Det är alldeles för spretigt i division 1 både vad gäller ålder och kvalitet.

SDHL är också rekordjämn den här säsongen. Även om HV71 har dragit ifrån i toppen finns det inget givet bottenlag och matcherna har varit förhållandevis jämna.

– Det är jätteroligt, det finns inga riktiga slagpåsar som det funnits genom åren. Många lag har importspelare, och det kan man säga vad vi vill om i det långa och korta perspektivet, men anledningen tror jag är att det inte finns någon existerande och fungerande liga i Nordamerika. Då har spelarna valt att komma till SDHL och det ska vi försöka dra nytta av.

Hur har våra nordamerikanska spelare acklimatiserat sig?

– De är professionella och vana att drillas hårt. Därför har de kommit in snabbt och bra. Målvakten Samantha (Ridgewell) har acklimatiserat sig snabbt från liten till stor rink och nu vill jag påstå att vi har, om inte det bästa målvaktsparet, så definitivt topp-två i ligan.

– Även Sarah (Bujold) och Dominique (Kremer) har producerat mycket. Men vill också framhålla Allie (Munroe) som bidrar med mycket fart och energi. En intensiv spelare som jag tycker har saknats i både vårt lag och generellt i SDHL.

Är vi där vi ska vara just nu?

– Ja, det tycker jag. Det är egentligen bara HV71 som dragit ifrån. Samtidigt är vi inte nöjda, vi vet att det finns mycket att förbättra.

Vi har också många spelare på landslagsuppdrag just nu. Damkronorna har samlats för en camp och i den truppen ingår Lovisa Berndtsson, Josefine Holmgren, Josefin Bouveng, Sofie Lundin, Alice Östensson och Julia Östlund.

U18-landslaget spelar dubbla matcher mot Finland i den truppen hittar vi fyra Djurgårdsspelare; Ida Boman, Julia Tärnblom, Lova Blom och Maria Lindberg.

Dessutom är också Andrea Dalen, Karoline Pedersen och Josefine Jakobsen med i sina respektive landslagstrupper.

– Vi har väldigt många landslagsspelare och det är både på gott och ont. Det är inte så många spelare hemma. Men det ger den lilla grupp som är kvar ett bra tillfälle att träna bra.