• Huvudsponsorer

Tor 05 Okt  (1 match)
Sön 08 Okt  (1 match)
Tor 12 Okt  (1 match)
Lör 14 Okt  (1 match)
Tis 17 Okt  (1 match)
Tor 19 Okt  (1 match)
Tis 24 Okt  (1 match)
Fre 27 Okt  (1 match)
Lör 28 Okt  (1 match)
Fre 03 Nov  (1 match)
Lör 04 Nov  (1 match)
Tis 14 Nov  (1 match)
Tor 16 Nov  (1 match)
Lör 18 Nov  (1 match)
Tor 23 Nov  (1 match)
Lör 25 Nov  (1 match)
Tor 30 Nov  (1 match)
Lör 02 Dec  (1 match)
Tor 07 Dec  (1 match)
Lör 09 Dec  (1 match)
Tis 19 Dec  (1 match)
Tor 21 Dec  (1 match)
Tis 26 Dec  (1 match)
Tor 28 Dec  (1 match)
Lör 30 Dec  (1 match)
Tis 02 Jan  (1 match)
Tor 04 Jan  (1 match)
Lör 06 Jan  (1 match)

1990-1999

Fortsatt dominans - guld nr 13

Säsongen 1989/90 var det så dags för Djurgården att bekänna färg - skulle man lyckas försvara sitt SM-guld från -89? Inte sedan säsongerna 75/76 och 76/77 hade ett lag lyckats med denna bedrift. Serien vinner dock inte Djurgården utan Färjestad. Men man behöver inte titta så långt ned i tabellen för att hitta DIF - man återfinns nämligen på en klart godkänd andraplats. Och det är just Färjestad och DIF som möts i finalen, men dessförinnan möter DIF Västerås IK i kvartsfinalen (vinst med 2-0 i matcher) och Luleå i semifinal (vinst med 2-0 i matcher även här). Finalen blir hyperjämn och de tre första matcherna tvingas gå till förlängning för att kora en segrare. Djurgården drar längsta strået i final 1 och 3 medan Färjestad vinner match 2. Den fjärde finalen vinner dock DIF klart med 5-2 hemma i Globen inför 13.850 åskådare och SM-guld nummer 13 kunde läggas till handlingarna Därmed hade man tangerat Brynäs tidigare Elitserierekord om två SM-tecken i följd!

DIF 100 år!

1991 var året då Djurgårdens IF, föreningen som en gång bildades av en yngling vid namn John Jansson, fyllde 100 år! Förutom en fest och andra trevliga begivenheter, åstadkoms en stor förändring detta år. Under hela 1990 förankrades hos medlemmarna en omstrukturering som skulle göra DIF:s olika sektioner till fristående föreningar med eget ansvar för ekonomi, sponsorer, kontrakt, matcharrangemang mm. Den gemensamma skulden om drygt tio miljoner kronor splittades solidariskt mellan de två mest bärkraftigaste sektionerna - ishockeyn och fotbollen. Vissa personer var oroliga att omorganisationen allvarligt skulle vara ett hot mot den gemenskap man som djurgårdare känner. Men under hela omorganisationsfasen betonades gång efter annan vikten av att DIF:s fristående föreningar även i fortsättningen skulle hålla ihop. Med facit i hand kan man väl säga att de värsta farhågorna åtminstone undanröjts.

1991 - en kanonsäsong!

Den succe-artade avslutningen på 80-talet med guld både 1989 och -90, fortsatte även 1991. Denna säsong blev nämligen en säsong som DIF vann i princip allt som ett ishockeylag kan vinna. Elitserien vanns med två poängs marginal till tvåan Färjestad som hade 48 poäng. I slutspelet fick DIF i kvartsfinalen möta Södertälje SK, vilket var värsta tänkbara motstånd. I serien hade SSK vunnit tre av fyra möten, och man hoppades att denna statistik inte skulle vara värt papperet det var skrivet på. Och, det visade sig att statistik inte alltid är allt, utan DIF vinner med 2-0 i matcher, varav den sista i sudden death (seger 2-1). I semifinalen slogs Västerås ut tämligen lätt med 2-0 i matcher (4-0 och 5-1), och DIF:s 14:e SM-guld låg och väntade på att kvitteras ut. Men först krävdes att Färjestad skulle besegras i finalen. Men inte heller här är det något snack om vilket lag som är det bästa - DIF vinner med 3-0 i matcher, där den tredje matchen inför ett knökfullt Globen blir en upplevelse för oss som var där.

DIF bäst i Europa

Inte nog med att DIF blev guldmedaljörer 1991 - man blev dessutom bäst i Europa! Redan 1990 storsatsade DIF på att vinna Europacupen för klubblag, men lyckades den gången inte bli bättre än fyra. Men, 1991 satsade man återigen stort på att bryta den "Öststatsdominans" som fanns i Europacupen. CSKA Moskva hade i det närmaste prenumererat på EM-guldet. I semifinalen besegrar DIF Sparta Prag med 3-2 och i finalen fick man möta Dinamo Moskva. Enligt gamla tidningsklipp rapporteras att Dinamo gång på gång gick i den berömda 1-3-1-fällan och DIF vann slutligen sensationellt med 3-2. Som första svenska ishockeylag kunde DIF numera titulera sig "bäst i Europa".

I kraft av sitt SM-guld 1991 var man garanterad att få försvara sitt EM-guld 1992. Och efter att ha vunnit semifinalgrupp 3 samt finalspelets grupp B, var det dags att bekänna färg i finalen mot Düsseldorf. Och oj vilken uppvisning det blev - DIF vinner enkelt med 7-2 och hade därmed försvarat titeln från 1991. Frågan var om man dessutom skulle vinna sitt 15 SM-guld denna säsong (det fjärde i följd). I serien kommer man inte bättre än sexa, men lyckas placeringen till trots ta sig till final genom segrar över Luleå i kvartsfinal med 2-0 i matcher, och Färjestad i semifinal med 2-1 i matcher. Finalen blev en rysare mot MIF och de tre första matcherna tvingas till förlängning. Den femte och direkt avgörande matchen i Malmö Isstadion vinner dock MIF med 4-2, och därmed sattes punkt för DIF:s slutspelsdominans för den här gången.

Förskingring och ny kris

Säsongen 1992/93 blev en säsong man som djurgårdare sent kommer att glömma. Efter att ha varit i final mot Malmö säsongen innan lyckades man inte alls särskilt bra i serien detta år. Framförallt hade man problem med målfabrikationen - 97 mål på 40 spelade matcher är rent ut sagt bedrövligt (i snitt 2,4 mål/match!). I kvartsfinalen fick man möta serietvåan Västerås, men lyckas slå ut VIK med 2-1 i matcher, för att sedan själva bli utslagna i semifinalen mot Luleå med 2-1 i matcher. Två sudden death vinster för Luleå (i match 1 och 3) sved hårt i ett DIF-hjärta!

I april 1993 kom så nästa kalldusch för djurgårdsanhängare. Den dåvarande ordföranden Lars Hedström hade nämligen under lång tid systematiskt tömt DIF:s konton och satt sprätt på pengarna, antingen genom egen konsumtion eller genom spekulation på råvarubörsen i London. Den totala summan som förskingrades fastställdes i Stockholms Tingsrätt att bli 5.126.338 kronor + ränta (totalt inklusive ränta rör det sig om drygt 6,5 miljoner kronor). För att i möjligaste mån hålla spelarna skadeslösa fick man ta upp ett lån av Svenska Ishockeyförbundet om fyra miljoner kronor med Svenska Hockeyligan (SHL) som borgensman. Tilläggas bör i detta sammanhang att Lars Hedström dömdes för förskingring till tre års fängelse, samt att betala skadestånd till DIF med ovanstående belopp. Domen till trots var DIF:s ekonomiska situation tillbaka på 1987 års krisnivå!

"Fiaskon" 1994-1997

1993/94 slutar DIF på en femteplats i serien. I slutspelet lyckas man något bättre och går till semifinal genom kvartsfinalseger över V.Frölunda med 3-1 i matcher. (En nyhet inför denna säsong var att kvartsfinalen, liksom finalen, spelades i bäst av fem matcher, medan semifinalen av någon outgrundlig anledning fortfarande spelades i bäst av tre). I semifinalen blir man dock utslagna av MoDo och Peter Forsberg spelar final med sitt MoDo innan han försvinner till NHL.

1995 blev säsongen som kanske mest är känd som säsongen där uttrycket "skrattmatch" myntades. DIF vann Elitserien och skrapade ihop hela 55 poäng, två poäng före tvåan MIF med 53 poäng. DIF lottades i slutspelet att möta åttan i serien HV 71 och enligt Expressens krönikör Niclas Andersson skulle DIF gå vidare utan några som helst problem - det var en skrattmatch för djurgårdarnas del. Vi vet hur det gick - HV 71 vinner i tre raka matcher och DIF var plötsligt utslagna. Så var det med den "skrattmatchen"! HV 71 blev sedermera Svenska Mästare för första gången i deras historia.

1996 förväntade vi oss ett revanschsuget Djurgården, men fick istället se laget spela en halvbra säsong. En femteplats i serien ger betyget "nja", men man hoppades att laget gick och väntade tills slutspelet skulle dra i gång. Efter att DIF förlorat de två första matcherna mot Färjestad i kvartsfinalen såg man framför sig ordet "fiasko", men hoppet tändes igen när DIF reducerade i Karlstad till 2-1 i matcher. Inför halvfulla läktare i Globen förlorade dock DIF med 1-0 och ordet fiasko dök upp i huvudet igen.

Inför säsongen 1997 presenterades många nyheter. Bl a gjordes Elitserien om så att det skulle spelas fler intressanta och inkomstbringande matcher. Man delade därför in lagen i olika regionala grupper och DIF hamnar i samma grupp som AIK, Luleå och MoDo. På den internationella fronten var det dags för den nya Europaligan (EHL) att sjösättas, och därmed skrotades den anrika Europacupen (som DIF vann 1991 och -92). DIF var ett av lagen som inbjöds att deltaga i den nya ligan men eftersom SHL inte tyckte att det var en bra idé så fick man snällt tacka nej. SHL förhandlade istället fram ett nytt antagningssystem som grundade sig på "sportslig grund" och utifrån detta ställde så småningom tre klubbar upp i EHL. DIF var inte en av dessa tre klubbar eftersom man bara kom fyra i serien och åkte ur redan i kvartsfinalen mot lokalkonkurrenten AIK. AIK vann nämligen med 3-1 i matcher och därmed var detta det tredje året i följd som DIF inte kom längre än till en kvartsfinal!

Lysande och briljant spel

Inför säsongen 1998 värvades bl a fyra "gamla" trotjänare tillbaks till DIF av sportchefen Ingvar "Putte" Carlsson. Charles Berglund och Mikael Johansson lockades tillbaka från proffslivet i Schweiz, backen Kenneth Kennholt flyttade in från metropolen Jönköping och HV 71 till Stockholm och DIF. Slutligen värvades Tommy Söderström från en misslyckad karriär i NHL. Dessa värvningar fick många att höja på ögonbrynen, bl a Svenska Dagbladets journalist Kjell Nilsson: "Lagets framtidsutsikter är dock osäkra - ‘PutteCarlssons dröm om att ta SM-guld med 1991-laget, sju år senare, rymmer många frågetecken och tycks vara präglat av stora doser nostalgi utan hänsyn till sportens snabba utveckling". Citatet är så slående felaktigt att det är värt att återges i detta sammanhang...

Säsongen 1998 blev lysande för Djurgårdens del - det enda som saknades var den berömda pricken över i-et. DIF vinner serien och får därigenom en garanterad plats i EHL säsongen 1998/99. I kvartsfinalen får man möta HV 71 och vinner med 3-2 i matcher. I semifinalen är det MoDo som står för motståndet vilket visar sig bli en svårare nöt att knäcka. DIF vänder 0-2-underläge i matcher och vinner med 3-2. I finalen får DIF möta 1997 års mästare Färjestad och det blir en hård batalj som krävde en femte och avgörande match i Globen. Dessvärre drar Färjestad det längsta strået genom att slå DIF i sudden death.

Djurgården Hockey AB - in på börsen?

Under våren/sommaren 1997 togs det historiska beslutet att Djurgården Hockey AB skulle bildas och börsintroduceras på Stockholms Fondbörs O-lista. Allt löpte väl och när introduktionsdatumet (20 oktober 1997) närmade sig och det visade sig att aktien övertecknades och pengarna (ca 46 miljoner kronor) började flyta in på DIF:s konton, höjdes kritiska röster angående bolagiseringen. Främst var det Fotbollförbundets Lars-Åke Lagrell som gnällde om att DIF skulle slängas ur Elitserien. Riksidrottsstyrelsen (RS) tog upp ärendet till behandling och fann något oväntat att börsintroduktionen stred mot RF:s stadgar (2 kap 5 §) och man hotade (regelvidrigt!) att utesluta DIF från Svenska Ishockeyförbundet och Elitserien. DIF ändrade i sitt driftsavtal med DIF Hockey AB, men fann dessvärre inte nåd inför RS presidium. Bolagiseringen fick tummen ned och DIF tvingades betala tillbaka alla de 46 miljonerna till de aktieägarna (+ ränta) och skulden växte med ca 6 miljoner. Tack vare en framgångsrik säsong täcktes denna förlust någotsånär. RF svängde dock betänkligt i bolagiseringsfrågan och bolag är numera tillåtna (om än med några reservationer angående ägarstrukturens utseende). DIF lämnade in en stämningsansökan mot Svenska Ishockeyförbundet men i denna tvist lyckades inte DIF visa att SIF varit avgörande för att DIF tvingades avbryta sin börsintroduktion.