• Huvudsponsorer

Tor 05 Okt  (1 match)
Sön 08 Okt  (1 match)
Tor 12 Okt  (1 match)
Lör 14 Okt  (1 match)
Tis 17 Okt  (1 match)
Tor 19 Okt  (1 match)
Tis 24 Okt  (1 match)
Fre 27 Okt  (1 match)
Lör 28 Okt  (1 match)
Fre 03 Nov  (1 match)
Lör 04 Nov  (1 match)
Tis 14 Nov  (1 match)
Tor 16 Nov  (1 match)
Lör 18 Nov  (1 match)
Tor 23 Nov  (1 match)
Lör 25 Nov  (1 match)
Tor 30 Nov  (1 match)
Lör 02 Dec  (1 match)
Tor 07 Dec  (1 match)
Lör 09 Dec  (1 match)
Tis 19 Dec  (1 match)
Tor 21 Dec  (1 match)
Tis 26 Dec  (1 match)
Tor 28 Dec  (1 match)
Lör 30 Dec  (1 match)
Tis 02 Jan  (1 match)
Tor 04 Jan  (1 match)
Lör 06 Jan  (1 match)

1980-1989

11:e guldet bärgas

Inför säsongen 1980 tappade man Anders Kallur, men i övrigt var silverlaget från -79 intakt. Därtill kompletterades truppen med ett par spelare av medelgod klass, så de flesta med ett blå-röd-gult hjärta såg med glädje fram emot säsongen. Dock blev det inte som man tänkt sig utan laget kom lite överraskande på en sjätteplats. Maskineriet fortsatte att hacka till en början. Efter en katastrofalt dålig inledning på säsongen 1980/81 (bara 11 poäng på 20 matcher) och en något bättre avslutning, lyckades man övervinna nedflyttningshotet och slutade på ännu en förhatlig sjätteplats.

1982 blev inte heller det ett särskilt lyckat år - en niondeplats i serien förkunnade att laget skulle spela kval för att hålla sig kvar i Eliten. Genom vinst mot HV 71 med 6-1 på Hovet lyckades man dock klamra sig fast i högsta serien - nedflyttningshotet var även denna gång övervunnet! Tränare Leif Boork, som gjorde sin andra säsong, sågades totalt i massmedierna. Han var en tränare utan visioner påstod man. Men vad man inte visste var att "Boorken" bara låg i startgroparna för en ny typ av ishockey i hockey-Sverige.

Den nya typen av ishockey som åsyftas är vad man kallar "våldtäktshockey". Säsongen 1983 ådrog sig DIF totalt 497 utvisningsminuter eller i snitt 13,8 min/match. Detta kan jämföras med 1983 års totalsnitt om 9,99 min/match. Djurgårdens hårda men ärliga (?) spel var inte desto mindre framgångsrikt. När väl säsongen skulle summeras stod DIF återigen, efter 20 långa år, högst upp på pallen. Serien vann dock Färjestad men DIF återfanns som tvåa, och det var också dessa båda lag som i finalen skulle göra upp om guldet.

Finalen var som väntat hård men DIF lyckades vinna och en mer hatad och impopulär mästare än Djurgårdens IF anno 1983 är svårt att finna. Däremot väckte triumfen och lagets säsongsfacit stor beundran och respekt i vida kretsar. Bl a slog DIF ett rekord denna säsong i Elitserien, nämligen antal matcher i följd utan förlust. Från den 5 oktober 1982 till den 6 januari 1983 spelade man 19 omgångar i följd utan nederlag. 14 vinster, fem oavgjorda och en målskillnad på 89-42 löd rekordnoteringen på.

DIF på ruinens brant!

Efter guldet 1983 siktade man givetvis på en ny skalp 1984, men förväntningarna lyckades man dessvärre inte infria helt. DIF, som även denna säsong tränades av Leif Boork som fått hjälp av Ingvar "Putte" Carlsson, slutade tvåa i serien (tre poäng efter AIK). Utvisningsligan vann dock DIF och det med besked. Totalt kom man på 36 matcher upp i 535 utvisningsminuter (eller 14,9 min/match). Men, för ovanlighetens skull så lönade sig brotten och DIF gick efter semifinalseger mot Björklöven med 2-1 i matcher till final. Där möter man ärkerivalen AIK som komfortabelt vinner med 3-0 i matcher.

1985 hade Leif Boork tagit farväl och in kom Gunnar "Svesse" Svensson såsom förste-tränare. Men tränarbytet innebar inte att DIF blev snällare - snarare tvärtom! Tommy Sandlin och Stig Salming kritiserade öppet DIF för deras "brutala spel" och kallade det för "våldtäktshockey". Visserligen vann man återigen utvisningsligan med 426 utvisningsminuter eller 11,8 min/match. Men vad bättre är så vann man även serien detta år och blev åtskilliga gånger under serien utpekade som Sveriges bästa lag. I semifinalen möter man ett hett Färjestad som dock förlorar med 2-1 i matcher. DIF går alltså vidare till final och får där möta Södertälje SK, som dessvärre visar sig vara en svår motståndare. Södertälje vinner sedermera guldet genom att vinna den avgörande matchen i Himmelstalundshallen i Norrköping med 6-3 (totalt 3-2 i matcher).

1986 var en hemsk säsong sett ur en djurgårdares perspektiv. Allt gick snett! Den 26 januari fick tränare "Svesse" Svensson sparken utan förvarning (trots ett gällande 5-årskontrakt!) och in som nödlösning klev Lars-Fredrik Nyström och Håkan Eriksson. Med nöd och näppe lyckas man undvika ovisst kvalspel och man slutar på en pinsam åttonde plats.

1987 kom Leif Boork tillbaka som tränare och hans första insats var att kommendera ut laget på en mycket omskriven och uppmärksammad överlevnadsmarsch. Bl a fick spelarna lära sig att paddla kanot och att överleva på naturens villkor. En infångad huggorm tillagades enligt gängse recept vilket skapade ett visst rabalder i massmedia. Syftet med överlevnadsmarschen var att öka sammanhållningen i truppen och att få alla att sträva mot samma mål - nämligen ett nytt SM-guld. Huruvida överlevnadskursen hade någon reell inverkan på säsongens resultat är i högsta grad ovisst, men en fjärdeplats i serien blev det i varje fall och detta innebar slutspel. I semifinalen fick man oturen att möta Björklöven som vann tämligen enkelt mot DIF med 2-0 i matcher (3-7 och 3-5). Därmed var säsongen över trodde man. Men ack så fel man hade. Efter någon vecka kom det fram uppgifter om att DIF:s bokslut visade en gigantisk skuld om 12,3 miljoner kronor. Ordföranden Bengt Broberg förklarades av överstyrelsen som "icke önskvärd" och denne drar med sig Leif Boork i fallet. Efter ett ackordförfarande (som innebar att fordringsägarna fick 25% av huvudskulden) kunde krisen klaras av, även om DIF var extremt nära en konkurs. När röken väl hade lagt sig stod en man kvar redo att ta över den "sjunkande skutan" Djurgården Hockey - Ingvar "Putte" Carlsson. Detta var en lösning som i princip alla var nöjda med, och valet skulle på sikt visa sig vara helt rätt!

DIF ångar på mot guld nr 12

Svenska Ishockeyförbundet beslutar inför säsongen 1987/88 att seriesystemet skall göras om. Det är nu Elitserien får sin nuvarande form, med 12 lag i stället för tidigare 10. Nu skulle man också införa kvartsfinalspel vilket alltså innebar att de åtta främsta lagen skulle gå vidare till slutspel. Men, innan detta så skulle de två sämsta lagen efter ungefär halva serien degraderas till Allsvenskan för att spela mot segrarna i respektive division 1 serie. Nyordningen välkomnades av de flesta i hockey-Sverige, såväl föreningar som publik, domare och funktionärer. Det sviktande intresset måste brytas till att bli en uppåtgående trend för ishockeyn resonerade man.

För Djurgårdens del blir säsongen 1988 en kanonsäsong. Ingvar Carlsson skaffar en assisterande tränare i Lars Falk, och resultaten låter inte vänta på sig. Serien vinner man i förkrossande stil med hela sju poäng före tvåan Björklöven (56 resp 49 poäng på 40 matcher). Sett över hela säsongen var DIF helt klart Sveriges bästa lag. Främsta anledningen till detta var Ingvar Carlssons införande av spelsystemet 1-3-1. Boorks "tvångströja" ansågs kastad och den nya kostymen innebar en "teknisk, elegant och vägvinnande hockey". Kvickt passningsspel och ideliga platsväxlingar - en fröjd för ögat. Nåväl, i kvartsfinalen stötte DIF på AIK som visade sig vara en för svår motståndare och slog helt enkelt ut DIF med 2-1 i matcher.

1989 blev dock ett strålande guldår för DIF. För det första vann man serien för andra året i rad och spelet man hade var inte bara vägvinnande utan även underhållande. DIF tog ishockeypubliken med storm. I kvartsfinalen blev det återigen AIK som stod på andra sidan och skulle snuva DIF på dess guldvittring. Lyckligtvis pallar inte AIK stå emot DIF:s bländande totalhockey utan DIF vinner löjligt enkelt med 2-0 i matcher (7-2 och 4-2). I semifinalen var det Brynäs (o)tur att möta DIF. Även här vinner nämligen DIF utan större problem med 2-0 i matcher, även om den andra går till sudden death (4-0 och 5-4sd). I finalen möter man Leksands IF som fick en smakstart genom att vinna den första finalen inför ett nästintill fullsatt Globen (som för övrigt invigdes just detta år). De tre följande matcherna vinner dock DIF och SM-guld nummer 12 kunde inräknas till meritlistan. Extra kul var guldet för Kenta Nilsson som äntligen fick ett guld med den klubb som ligger honom närmast om hjärtat.