• Huvudsponsorer

Tor 05 Okt  (1 match)
Sön 08 Okt  (1 match)
Tor 12 Okt  (1 match)
Lör 14 Okt  (1 match)
Tis 17 Okt  (1 match)
Tor 19 Okt  (1 match)
Tis 24 Okt  (1 match)
Fre 27 Okt  (1 match)
Lör 28 Okt  (1 match)
Fre 03 Nov  (1 match)
Lör 04 Nov  (1 match)
Tis 14 Nov  (1 match)
Tor 16 Nov  (1 match)
Lör 18 Nov  (1 match)
Tor 23 Nov  (1 match)
Lör 25 Nov  (1 match)
Tor 30 Nov  (1 match)
Lör 02 Dec  (1 match)
Tor 07 Dec  (1 match)
Lör 09 Dec  (1 match)
Tis 19 Dec  (1 match)
Tor 21 Dec  (1 match)
Tis 26 Dec  (1 match)
Tor 28 Dec  (1 match)
Lör 30 Dec  (1 match)
Tis 02 Jan  (1 match)
Tor 04 Jan  (1 match)
Lör 06 Jan  (1 match)

1920-1929

Ishockeyns begynnelse

1920-talet är det decennium när ishockey får fotfäste i Sveriges idrottsliv. Men redan 1912 hade Sverige anslutit sig till det Internationella Ishockeyförbundet (IIHF) eftersom planerna var att Stockholm skulle få äran att arrangera den första VM-turneringen i historien. Dessa planer genomfördes aldrig och den nationella svenska ishockeydebuten kom att dröja fram till 1920-talet.

Efter ett idogt arbetande av framförallt filmdirektören Raoul Le Mat och sekreteraren i Svenska Fotbollförbundet (SvFF) Anton Johansson, lyckades man få ihop tillräckligt med pengar för att skicka ett svenskt lag till OS i Antwerpen 1920. Det svenska laget kom på en hedersam fjärdeplats.

SvFF tillsatte 21/12 1920 en särskild ishockeykommitté inför anordnandet av EM i Stockholm 1921. Detta EM blev dessvärre lite fiaskobetonat eftersom endast två (!) länder deltog: förutom Sverige så var det bara Tjeckoslovakien som ställde upp. Anledningen till den dåliga uppslutningen var dels att Tyskland efter första världskrigets bravader var bannlysta, dels att övriga nationer såg sig själva som chanslösa mot Sverige och Tjeckoslovakien. I och med EM på hemmaplan kom ishockeyn rejält i gång och den första ishockeyturneringen spelas. Arenan var Stadion och snittpubliken under de totalt 11 matcherna var drygt 1.000 åskådare.

Djurgården Hockey grundas

1922 bildas Djurgårdens ishockeysektion. Den pådrivande kraften bakom bildandet var Wille Arwe som vanligen spelade i IK Göta. SvFF hade alltjämt ansvaret för den framväxande folksporten ishockey. Flera svenskar fattade tycke och smak för spelet och man sökte sig t.o.m. utomlands för att på så sätt lära sig spelet än snabbare.

DIF:s hela lag bestod av sex spelare - en målvakt, två backar och tre forwards. Detta kanske låter lite tufft och det kanske det var också. Men, sanningen är den att alla lag vid den här tiden hade få spelare, det normala var att man hade mellan 6 och 12 spelare.

I november 1922 avknoppades Svenska Ishockeyförbundet (SIF) från SvFF, och naturligtvis upptogs man så gott som omedelbart i Riksidrottsförbundet (RF). I fortsättningen var det SIF och inte SvFF som skulle administrera allt som rörde ishockeyn i Sverige. Notera alltså att det tills 1922 varit SvFF som haft huvudmannaskapet för ishockeyns utveckling.

Säsongen 1923 startade seriespelet med Klass I-III omfattande 16 lag. Djurgårdens trupp förstärktes denna säsong med fem spelare (nästan en fördubbling!) vilket omedelbart gav resultat. DIF slutar tvåa i Klass I bara två poäng efter dåtidens suveräner IK Göta.

1924 blir Djurgården seriesegrare för första gången och även distriktsmästare. Finalspelet började för DIF:s del i första omgången med match mot IF Linnea, som blev tvåa i serien. Detta till trots så formligen krossas Linnea med 7-0, efter bl a fem mål av Ernst Karlberg. Nämnde Karlberg fortsätter att spruta in mål i semifinalen mot IFK Stockholm genom att göra ett hattrick. Matchen kräver spel i nio perioder för att en segrare skall kunna koras och det är DIF som till slut vinner med 8-6. I finalen blir det återigen DIF och IK Göta som får göra upp om den ädlaste medaljen och dessvärre är det IK Göta som vinner med klara 3-0 inför 1.000 betalande på Stockholms Stadion.

Djurgårdens första hockeyguld

1925 blev ett milt år i Stockholm - det var så milt och varmt att man spelade fotboll på självaste nyårsdagen. Mot slutet av januari kom dock en köldknäpp så att isen lade sig på sjöarna och serierna kom i gång. Isen var ibland inte helt pålitlig utan kunde mitt under match brista med allvarliga olyckor och tillbud som följd. Allvarligaste olyckan drabbade IK Götas landslagsmålvakt Einar "Hund-Eje" Olsson när han drunknade i sjön Norrviken (vid Bollnäs) under en skridskotur den 24 januari 1925.

Det milda vädret gjorde dessutom att man fick lov att bara spela hälften av matcherna som planerats. Trots vädergudarnas skepsis mot ishockeyn så fanns det 27 föreningar anslutna till SIF och det totala medlemsantalet var 7009 st. SIF gick även ur IIHF som en ren protest mot att man fortfarande inte tillät Tyskland vara medlem i förbundet.

Djurgården hockeys första SM-guld kom 1926, dvs bara fyra år efter föreningens grundande! Under serien i Klass I drabbades DIF hårt av skador och man kom sist efter att bara ha vunnit en match (mot Nacka) och förlorat sex matcher. DIF avslutade dock med ett starkt finalspel och vann bland annat över IK Göta med 5-4 i "andra omgången". I semi var det seriesegraren Södertälje som hade oturen att möta DIF eftersom DIF vann med 4-3. Finalen, som spelades som sig bör på Stockholms Stadion, slutade med storseger för DIF med 7-1 över Västerås SK. Folke Andersson blev bejublad 5-målsskkytt.

Djurgårdens guldlag 1926 bestod av Johansson i målet, Allinger, Lindgren backar, Söderman, Folke Andersson och Karlberg forwards, Sune Andersson reserv. SM-guldet bärgades inför 1.500 åskådare.

DIF degraderas

I oktober 1926 ansluter sig SIF återigen till IIHF och en stor händelse som får verkningar i många år framöver enligt bedömare inträffar. Det är ett kanadensiskt lag som gästar Sverige och detta blir startskottet mot en stark ishockeynation i Sverige. Ishockeyn fick ett rejält fotfäste och intresset för sporten växte i oanad takt.

Djurgården flyttas 1927 ned i Klass II till Lidingö IF:s stora lycka som norpar DIF:s plats i Klass I. Detta till trots så lyckas DIF genom seger mot Karlbergs BK med 6-3 i "andra kvalificerande omgången" ta sig till semifinal. Där mötte man distriktssegrarna Södertälje (som fått titeln till skänks av IK Göta) och DIF vann med 5-4. Återigen var det final mot ishockeygiganterna IK Göta som dock vann på Stockholms Stadion inför drygt 500 åskådare med 5-4.

Elitserien bildas

Inför säsongen 1928 bytte högsta serien namn till Elitserien och de fyra bästa lagen i 1927 års serie (Klass I) kvalificerade sig för Elitserien. Den näst bästa serien var nu Klass I och därunder fanns Klass II-IV. Elitserien blev en publik framgång och sin vana trogen var DIF ett av lagen som skulle göra upp om guldet. Det började med vinst i den "kvalificerande omgången" genom 5-0 mot Karlbergs BK, tremålsskytt var Wilhelm "Wille" Arwe. Tyvärr blev det dock respass redan i semi mot IK Göta som vann klart med 6-2. Därmed var DIF utslaget och IK Göta knep guldet genom att i finalen slå Södertälje SK med 4-3.

1929 utökades Elitserien till att omfatta sex lag och Djurgården flyttades därför upp en division, från Klass I till Elitserien. Där slutade man på en tredjeplats, bara två poäng efter segrande IK Göta. Men, i "andra omgången" i slutspelet hade man oturen att möta Göta men lyckades ändå få till ett omspel efter att första matchen slutat 0-0 (sudden death existerade inte på den här tiden). Tyvärr (för DIF) vann Göta omspelsmatchen med knappa 1-0 vilket banade vägen för IK Göta att knipa ännu ett SM-guld i hockey.