Djurgården har på kort tid tappat Viggo Björck, Victor Eklund, Anton Frondell och Marcus Nordmark till NHL-klubbar. Theo Stockselius, 19, skrev också på för en NHL-klubb – men han var stenklar över att stanna.
Theo Stockselius kan bli nästa Djurgårdsjunior som får ett större genombrott i SHL. I den första träningsmatchen, mot Örebro i Järfälla (2–3), slog han till med sitt första mål i A-laget.
Kedjan med centern Lukas Vejdemo, Sebastian Hartmann och Stockselius gav tyngd åt offensiven. Och som sagt, ett mål.
– Vi hade bra forecheck och jag tyckte vi fick fast dem i slutet av matchen och till slut kom pucken in. Det är alltid en skön känsla att näta så det var mäktigt, säger Stockselius.
Att det blev förlust sved en aning, men träningsmatcherna är till för att rätta till saker i spelet som inte fungerar ordentligt och förstås att hitta kemi i formationer och mellan spelare.
– Självklart, första matchen är alltid lite hackigt. Träningsmatcher brukar alltid vara lite fram och tillbaka. Jag tycker att vi kom in i det mer och mer och avslutade bra även fast vi inte vinner. Jag tycker att vi gör en bra push i sista perioden.
Precis som förra försäsongen ställdes Theo Stockselius mot den två år äldre storebrodern Lucas Stockselius. Bröderna från Norrtälje är skolade i Djurgården, men förra säsongen spelade Lucas för Almtuna och den här säsongen för Örebro.
– Det var jäkligt kul. Nu ska båda försöka etablera sig i SHL här. Det är bara kul att följa hans resa och möta honom på isen också och ta lärdom av varandra.
Hur var hans match tycker du?
– Jag har för mig att han gjorde assist när jag var inne bakåt. Det är svårt att lägga märke till någon speciell för man är så fokuserad. Men jag tyckte att han såg fin ut.
Vi är ännu bara i den första halvan av augusti, men Theo Stockselius är redan en månad in i den här säsongen. Han slåss inte bara för en plats i Djurgården i SHL. Stockselius tänker också spela JVM runt jul och nyår.
– Det var kul att vara i väg med landslaget i Kanada i slutet av juli. Det var en bra start på säsongen. Nu är det bara fortsätta här i Djurgården och trumma på och göra sitt bästa.
I början av sommaren skrev han på för NHL-klubben Calgary Flames. Men till skillnad från Viggo Björck (Winnipeg) och Marcus Nordmark (Anaheim) ska ”Stockan”, som han kallas, vara kvar i Sverige.
Hur gick snacket mellan dig och Calgary när ni kom fram till att du skulle vara här?
– Ja, alltså det var inget snack egentligen. Jag sa att jag ville spela här och de hade inga problem med det. De är trygga med att jag är här i Djurgården och får en bra utveckling och en riktigt bra träningsmiljö. Så det var inget snack så.
Ett bra steg för dig?
– Absolut. Självklart är det ett stort steg från J20 till A-lag, men jag känner mig redo att ta nästa steg. Jag vill visa framfötterna och köra.
Foto: Elvira Holmström
Theo Stockselius fick SHL-debutera i Djurgården redan i oktober förra året, men blev sedan skadad och missade JVM – där Juniorkronorna vann guld – efter en otäck smäll där en skridsko skar upp baksidan av hans ben.
När han hade kämpat sig tillbaka från motgången avslutade han säsongen i SHL och spelade 16 matcher.
– Jag tror att det var viktigt för mig att få lite matcher förra året. Nu är jag inne i det redan. Tar för mig här ute och bara ut och ha kul så tror jag att det kommer att gå bra i år.
Motgångarna har kantat Theo Stockselius hockey, men även livet i stort. Att missa JVM var ännu ett streck i räkningen.
– Det var så klart tufft. Man var nära att vara med. Jag var med i truppen till sista uttagningen till VM, i femnationers, så man visste att man hade ett hum om att det kunde komma. Jag hade min första (SHL-)match samma vecka som jag gjorde illa mig. Så det var tufft, men det var bara att sätta sig på cykeln och köra rehab och komma tillbaka så stark som möjligt.
Theo Stockselius har fått perspektiv på livet efter att ha gått igenom en cancersjukdom trots sin ringa ålder.
– Jag tror att det här stärkt mig. Mentalt framför allt. När det går dåligt eller händer något illa så är det som det är. Det andra var mycket mer allvarligt. Jag tror att jag tacklar såna motgångar mycket bättre än man gjort innan när man har varit med om en sån tuff grej.
Skador läker och man vet att man kan komma tillbaka?
– Precis. Det andra är mycket större än det här lilla om man tänker så. Det är klart att det är tufft, men jag tror att det där hjälper mig. Verkligen.