Det blev en tung och tuff start på den HockeyAllsvenska finalen för Djurgårdens del. När slutsignalen ljöd i Monitor ERP Arena på onsdagskvällen var det med förlustsiffrorna 2-6 på tavlan. Detta efter en prestation som vare sig spelare eller ledare såg som nära godkänd. 

– Vi är så klart besvikna över sättet som vi kom ut. Det blev en tuff start med 0-3-underläge tidigt i matchen, därifrån ändrades matchbilden en del, sammanfattar Patrik Andersson och fortsätter;

– Vi har en del grejer som vi vill skruva upp till imorgon, givetvis. Det finns en tjurighet och bitterhet i gruppen som vi tar med oss som tändvätska.

Den assisterande tränaren tvingades tillsammans med Michael Holmqvist till en tidig timeout, då Brynäs gick upp till 0-2 på bara ett par minuter. Kort därefter satt även trean i Djurgårdsburen och Stockholmslaget jagade under resterande match i uppförsbacke. Alexander Ytterell och Anton Gradin hittade varsin reducering, men målmässigt hotade DIF aldrig hemmalaget.

– Jag tycker att stundtals lyckas vi ändå jobba fram bra målchanser, men vi måste ta vara på dem. Sen handlar det nu om att göra lite korrigeringar i spelet och framförallt i våra beteenden i sättet som vi rör på fötterna. Vi vet att det är vår styrka, så det behöver upp, förklarar "Putte".

Lättare ispass på torsdagen: "Mest att väcka kropparna lite"

Då finalserien inleds med två raka bortamatcher stannar Djurgården kvar i Gävle mellan matcherna. Det innebar en hel torsdag tillsammans som grupp.

Laget åt gemensam frukost, lunch och middag och bröt även ner gårdagens första finalrond med en genomgång. Dessutom spenderades förmiddagen vid arenan. Spelarna höll där igång och tog hand om sina kroppar, dessutom blev det ett ispass med enklare tema.

– Precis, det var mest att väcka kropparna lite och åka av sig gårdagen. Sen var det lite smålagsspel och att försöka ha roligt, berättar Patrik Andersson.

Klockan 19:00 imorgon fredag släpps pucken på nytt. Då går DIF för att jämna ut finalserien - och "Putte" sätter ord på känslan i gruppen;

– Revanschsuget är stort. Framförallt på oss själva och på vår prestation.