Historia - 2000-

2000 – ett år med guldkant
Inför säsongen 1999/2000 anslöt Hardy Nilsson till DIF:s ledarstab och DIF började spela något som kallas för torpedhockey. Denna nya typ anses som mycket offensiv och publiken applåderade Waltin och Nilsson för nymodigheten. Dessutom visar det sig att den nya spelstilen är vägvinnande också eftersom DIF spelar hem det 15:e och 16:e SM-guldet genom tiderna och befäster sin sits som Mesta Mästare. Säsongen 1999/2000 avslutades med en enkel finalseger mot MoDo med 3-0 i matcher (bäst av 5) och 2000/2001 besegrades Färjestad i finalen med 4-2 i matcher (bäst av 7).

Tränarparet Hardy och Mats tackade för sig efter det andra guldet. Hardy Nilsson började arbeta som huvudcoach för Tre Kronor och Mats Waltin tog på sig kostymen och blev sportchef i Djurgården. "Lill-Kenta" Johansson fick förtroendet att leda Djurgården till ett tredje raka guld, men alla spelarförluster efter både 2000 och 2001 hade försvagat truppen för mycket. Djurgården slutade på en hyfsad tredjeplats i tabellen men åkte ut mot Frölunda i kvartsfinalen med 4-1 i matcher.

"Lill-Kentas" sejour i Djurgården blev bara ettårig, efter säsongen fick han sparken och ersattes av Niklas Wikegård. Tillsammans med de före detta Djurgårdsspelarna Robert Nordmark och Johan Garpenlöv ledde Wikegård Djurgården till en fjärdeplats i tabellen. I slutspelet slog man ut HV71 med 4-3 i matcher innan Färjestad blev för svåra, värmlänningarna vann semifinalen med 4-1 i matcher.

Wikegårds mannar fick en tuff öppning av säsongen 2003/04 med fyra raka förluster, men sedan klättrade laget i tabellen, mycket tack vare Björn Bjurlings fina målvaktsspel. I slutspelet fick Djurgården en mardrömsstart då laget förlorade med 8-1 mot Frölunda i Globen, siffror som upprepade sig i den andra kvartsfinalen i Göteborg. Trots en stark insats i den tredje kvartsfinalen var Djurgården ett slaget lag och åkte ur slutspelet med 4-0 i matcher.

Fest och baksmälla
Wikegårds tredje säsong som Djurgårdstränare blev kaotisk. I NHL kunde klubbarna och spelarna inte enas om ett nytt kollektivavtal, vilket gjorde att hela säsongen ställdes in. Många NHL-stjärnor vände då blickarna till Europa och Elitserien anno 2004/05 blev en sällsynt stjärnspäckad upplaga. I Djurgården fanns NHL-stjärnor som Nils Ekman, Marcus Nilson, Mariusz Czerkawski, Daniel Tjärnqvist, Dan Boyle, Jose Theodore och Marty Turco. Men även andra lag hade rustat upp lika mycket eller ännu mer och Djurgården slutade trots det stjärnspäckade laget "bara" femma i serien och åkte ur slutspelet i semifinalen mot de suveräna seriesegrarna och blivande mästarna Frölunda.

Landsortslagen hade under en längre tid, tack vare nya arenor och olika former av kommunalt stöd, fått tillgång till intäkter som Djurgården saknade. Till slut hade tiden kommit ikapp Djurgården och efter säsongen 2004/05 fanns inget annat alternativ än att dra ordentligt i handbromsen. Lönebudgeten, som redan under NHL-säsongen tillhörde seriens lägsta, skars ned kraftigt. Flera stjärnor flydde laget och klubben tvingades värva spelare med röd prislapp.

Den nya blygsamma målsättningen blev att ta sig till slutspelet. Under ledning av Hans Särkijärvi och Charles Berglund låg det nedflyttningstippade laget länge på slutspelsplats, men föll till slut tillbaka till en tionde plats, klubbens första slutspelsmiss på 20 år. Placeringen upprepades även säsongen efter efter en rafflande streckstrid där det länge var osäkert om Djurgården skulle få kvala eller spela slutspel, till slut blev alltså mitt emellan: en tiondeplats.

Vägen tillbaka
Slutspelsmissen 2005/06 följdes upp av ytterligare slutspelsmissar 2006/07 och 2008/09, och Djurgården som spelat slutspel 19 säsonger i rad missade alltså slutspelsfesten tre av fyra säsonger i slutet av 00-talet. Inför säsongen 2009/10 återvände guldtränaren Hardy Nilsson till Djurgården samtidigt som den tidigare tränarduon Tomas Montén och Mikael Johansson fortsatte som assisterande tränare. Blandningen av rutin och nyfikenhet i båset gav omedelbara framgångar, Djurgården vann den prestigefulla försäsongsturneringen Nordic Trophy och följde upp genom att stadigt klättra i tabellen för att i den allra sista omgången knipa andraplatsen.

I slutspelet föll alla bitar på plats och Djurgårdspubliken fick vara med om en klassisk slutspelsresa där laget besegrade både Brynäs och Linköping med 4-1 i matcher i kvartsfinal respektive semifinal. Finalserien mot HV71 blev den jämnaste någonsin och Djurgårdens seger i match 1 var den enda matchen som avgjorde under ordinarie matchtid. Tyvärr var marginalerna inte på Djurgårdens sida i sudden death, HV71 vann 4 av 5 övertidsmatcher och vann därmed SM-guldet.

Följande säsong lyckades Djurgården inte infria de högt ställda förväntningarna, laget slutade sexa i serien men hade tillräcklig respekt med sig för att samtliga lag skulle undvika att välja Djurgården när kvartsfinalmotståndarna valdes. Därmed blev det seriefyran Luleå som fick Djurgården, och det blev en svängig kvartsfinalserie där Djurgården hamnade i 0-3-underläge i matcher, hämtade upp till 3-3 men föll sedan på övertid av match 7 uppe i Luleå.